Christina Johansson

Eld i berget!

Eld i berget!

Jo tack, det var väl det minsta man kunde kalla det för.

Tittade ut vid 13-tiden och såg lite vit rök.

Efter bara ett par minuter hade det ökat säkert 10-15 gånger för att sen, ja gissa, hela berget brann!

Tur nog låg vinden uppåt berget men lite läskigt var det i alla fall.

Brandkår, helikoptrar (3 st.) samt ett sjöflygplan för vattenbombning var snart på plats, gissningsvis inom cirka tio minuter.

Ingen rök utan eld…

Totalt sett en insats på 5-6 timmar + kontroll dagen efter så allt var OK.

Kände att jag ville prata med dessa våra “heros”. Åkte upp till “the bomberos” i Arta.

Köpte smaskigt kaffebröd för att smöra in mig lite och fick en pratstund på cirka en timme.

Min spanska och deras engelska var väl inte helt ok men vi hade en trevlig stund.

Brandkåren släpper vatten med hjälp av helikopter

Bemanningen är naturitvis olika men i Arta jobbar tre män 24 tim/dygn i tre dagar och sen har man tre dagar ledigt.

Antalet brandsoldater på Mallorca är runt 700 och bland alla män är två kvinnor.

Mallorcas brandkår är stationerad i Alcudia, Arta, Manacor, Inca, Felanitx, LlucMajor, Calvia, Soller och så Palma såklart.

Jag vet att vi tidigare hade en helikopterbas här i Betlem men enligt dessa brandsoldater lades den ner för cirka ett år sedan.

Den låg tydligen på privat område och det blev tydligen meningsskiljaktigheter om hyran. Numera ligger basen i Son Servera.

Uppe på ett berg hos oss (östra delen av ön) finns även ett antal kommunikationsmaster samt bemanning mellan 08:00 – 20:00 maj – aug.

Dagens hjältar. Några av öns 700 brandmän

Man har även ett samarbete med militären vid Formentor men det fungerar tydligen inte så bra (frågade om jag fick skriva detta och dom sa att det var OK).

Budgeten ligger på 1 600 000 EUR och det dom får jobba mest med är skogsbränder och bergsbestigare som tagit sej vatten över huvudet (fånigt! Vatten och berg).

Utöver brandkåren, så skyddas vår ö av IBANAT = National Balearic Institute.

Vem som gör vad verkar lite oklart!?!

Men det fungerar i alla fall.

Christina Johansson

Kommunikationsproblem

Telefon och internet på Mallorca har varit ett kapitel för sej själv.

Här kommer en sammanfattning av min erfarenhet.

Låt er inte nedslås.

Jag har ingen aning om detta är representativt, men det är i vilket fall som helst både roande och frustrerande.

De första åren efter det att vi köpt huset var vi här kanske 3 – 4 gånger per år.

Kontakten med Sverige skedde via fasta telefonkiosker i närheten, alternativt via mobilen med svenska kort.

Internetuppkopplingar fick ske via internetkaffeer.

Måste säga att jag på sätt och vis saknar den tiden för visst var det trevligt att slå sej ner med en kopp kaffe och lite offentligt så där betala sina räkningar, surfa runt, maila och känna sej uppdaterad.

Jodå, jag behärskar det nya tekniken!

Efter ett tag började vi försöka med mobil uppkoppling via nå´t som kallas GPRs men det fungerade bara inte.

Gick alldeles för sakta även om du var på semester och hade all tid i världen.

Det fasta telefonkiosken i vår by försvann på något mystiskt sätt och vid den här tidpunkten hade vi begripit att det var smartare att införskaffa ett Spanskt kontantkort.

Släkt och vänner hemma fick stränga order att inte ringa på den “svenska mobilen” utom i nödfall, för det blev så himla dyrt, utan vi ringer upp istället.

Det fungerade hyfsat.

Problemet var att kortet måste laddas var 6:de månad annars avslutades abbonnemanget.

Nu har vi en jättehygglig tobakshandlare i vår by.

När vi åkte till Sverige lämnade vi ett antal Pesetas, senare Euro till honom och han såg till (var enda gång faktiskt) att det fungerade.

Så småningom började vi kännde vi oss mogna för ett fast abonnemang.

Telefonica skulle få förtroendet att bli vår leverantör.

Deras annonser såg man ju lite överallt, ungefär som Telia hemma i Sverige. Det blir nog bra.

Vi beställde ett abonnemang, åkte till Sverige och döm om vår förvåning (läs chock) nästa gång vi kom hit.

….alldeles till vänster om lyktstolpen.

En helt jäkla osannolik skapelse på en bra bit över 8 m befann sej på innsidan av vår mur.

Detta är inte sant.

Dom måste alltså kommit med en kranbil, lyft stolpen över muren, haft med sej en jordborr och borrat sej ner en bra bit i marken, missat ingående elledning med c:a 3 cm och cementerat fast fanskapet.

Och hur kommer man nu på denna käcka ide?

Varför inte bara dra en bit telefonledning från en redan befintlig stolpe knappt 10 met bort och till vår skorsten?

Varför allt detta besvär?

Saken måste undersökas…

Gissa vad vi får för förklaring….

Jo!…”Vi, Telefonica alltså, kan inte dra ledningen från befintlig telefonstolpe och till er skorsten för då kommer ledningen att passera över er grannes luftrum, alltså över hans uteplats och det är PRIVATE PROPERTY”.

Jo jag tackar jag.

Internet då?

Biblioteket nere i by tillhandahåller internet för den nätta summan av 1 euro per gång oavsett tid, och det har vi med glädje utnyttjat.

Man surfar och kan prata med bibliotekstjejen under tiden som lite äldre spanjorskor sitter och löser korsord bredvid.

Under en kortare tid åkte vi runt med bilen och en laptop i knät och letade oskyddade uppkopplingar men hur kul är det i längden!?!

Efter ett tag beställdes dock ett modem och det levererades faktiskt innom rimlig tid direkt till ytterdörren.

Problemet var bara hastigheten.

Knappt 56 kb och det är ju svårt att acceptera, i alla fall om man kommer ifrån Sverige där vi har ett väl utvecklat nät.

Puh….

Vid ett av många besök på IKEA utanför Palma tecknade vi deras abbonnemang för dom påstod sej kunna leverera upp till 3 MB men då vägrade helt sonika Telefonica dem/andra operatörer att använda sej av deras nät (undrar faktiskt om man inte kunnat dra Telefonica inför EU domstolen för otillbörlig monopol eller nå´t).

Vi köpte ett Vodafone 3G abbonnemang med då visade det sej att själva 3G masten står för långt bort så signalen når inte fram.

Drömmen vore ju om Telefonica eller nå´n annan äntligen ville sätta upp en station lite närmare oss så vi kom upp i en acceptabel hastighet, vi befinner oss ju trots allt på 2000-talet.

Kanske om man kunnde samla ett antal företagare och göra en gemensam aktion men nu börjar det genast bli krångligare.

Så, här står vi alltså fortfarande med vårt modem.

Dock har hastigheten kommit upp i sina modiga 1,4 MB så “en ska väl inte klaga eller?”.

Finalmente……

Telefonstolpen däremot har vi fått nog utav.

Vi frågade våra grannar, dom skrattade mest och tyckte att visst kunnde vår teleledning passera “deras luftrum”.

Så vi hyrde helt sonika in en lokal lastbil med förare och efter att själva flyttat ledningen till skorstenen lyftes den helt enkelt bort och förvaras numera liggandes på sidan av tomten utifall att Telefonica skulle vilja ha den tillbaks.

Det är ju trots allt deras.

Jodå.. man får fajtas för sina rättigheter i vårt kommunikationssamhälle och Telefonica skulle jag kunna påstå är ett synnerligen stort, trögt och stelbent företag att ha kontakt med.

Mañana, mañana…

Christina Johansson

Ung hona i vinterdräkt.

Jag hade en riktigt häftig fågelupplevelse i höstas.

Jag uppmärksammade att det under 1–2 veckors tid var extremt stora och många flockar av någon sorts fåglar som flög omkring där vi bor.

Dom kunde komma farande över takåsarna i hundra eller tusentals i nåt som påminde om bombflygraider jag sett på film (typ Pearl Harbour eller liknande).

Har nu lärt mig att sådana här stora synkroniserade flockar numera är ganska så sällsynta.

Tänkte först lite allmänt att dom har nog stannat och provianterat inför resan över medelhavet till Afrika, men så blev jag nyfiken och ringde till Ottenby fågelstation på Öland för att få hjälp att reda ut det hela (Skype gör sådana infall möjliga).

Efter lite diskuterande fram och tillbaka om storleken, vingarnas utseende mm kom vi fram till att det minsann rörde sig om Starar.

Staren är en mellanstor fågel, något mindre än en koltrast, 37–42 cm mellan vingspetsarna, har en kort stjärt och i flytten verkar vingarna trekantiga och spetsiga.

Staren har ursprungligen en utbredning till största delen söder om Polcirkeln och den finns allmänt i Europa, i mellarsta Asien och österut till Kina, i Nordamerika, Kanada samt sydöstra Australien.

Global fågel minsann.

Flytten från norr sker runt okt-nov och återflytten sker i feb-mars.

I genomsnitt är avståndet 1000-2000 km mellan häckningsplats och vinterkvarter.

Det är inte klokt egentligen.

Dom flyger alltså kanske 300 mil/år.

Jag försöker hålla igång med promenader i stort sett varje dag men skulle jag hålla “jämna steg” med Stararna under ett år behövde jag gå c:a 8 km/dag och det gör jag då rakt inte.

Nästa fågel jag fastnade för var Rödhaken.

De senaste 5-6 månaderna har en extremt nyfiken och förvånansvärt orädd rödhake tillbringat många, många timmar med mig i trädgården och runt huset.

Jag kan naturligtvis inte “ta Gift” på att det är en och samma fågel men jag vill gärna tro det.

Första gången jag la märke till den var i höstas då den intresserat följde mitt städande och pysslande på uteplatsen.

En dag hade jag hade en stege stående lutandes mot ena väggen och fick se att den faktiskt försökte klättra på stegen.

Den hoppade och använde vingarna för att steg för steg avancera uppåt.

Jag tittade på alldeles fascinerad och …OUUPS… vid 4–5 steget slog den i huvudet och trillade ner.

Min alldeles egen Rödhake.

En annan gång när jag satt och rensade runt lavendelbuskarna kom den flygande och var så intresserad och nära att jag inte blivit förvånad om den hoppat upp och satt sig på min fot/axel eller så.

Den kommer nästan ända fram till mig och verkar kolla in vad jag sysslar med.

Flög inte undan om jag rörde mig och lyssnade med huvudet lite på sned om jag pratade med den.

Fantastiskt!

I ärlighetens namn måste jag nog medge att den troligen var intresserad av ljudet från daggmaskarna som blottlades utav mitt småkrafsande i jorden, och inte av mig, men i alla fall.

Det känndes mäktigt i all sin enkelhet att få en sån “närkontakt” med en liten fågel.

Trist att jag inte hittade någon liten mask för jag hade gärna velat försöka mata den.

Rödhaken är en liten, 12–14 cm, fågel som tillhör familjen flugsnappare och dess utbredning sträcker sig över hela Europa.

Från Atlanten i Öster till Kakausus i väst.

Från Skandinavien i norr och ända ner till nordligaste Afrika.

Merparten av rödhakarna är sk. stannfåglar, men en liten minoritet, vanligtvis honor, flyttar till Sydeuropa under vintern, några få så långt som till Spanien (kan det ha varit en liten svenska jag hade som sällskap?).

Lite om själva flytten

Det är olika mekanismer eller en kombination av mekanismer som “sätter igång” flyttbeteendet hos fåglar.

Vissa arter flyttar alltid kring ett visst datum, medan andra påbörjar sin flytt beroende av klimatförändringen i området, förändringen i antal soltimmar per dygn eller minskad tillgång på föda.

Under flyttningen samlas fåglarna ofta i stora flockar, framför allt där de ska ge sig ut på en sträcka över öppet vatten – Ölands södra udde och Falsterbo är sådana platser i Sverige. Gibraltar, Mallorca och Malta är liknande platser vid Medelhavet.

För de långa flyttningarna går det åt stora mängder energi.

Exempelvis går starens hjärtfrekvens upp från 300 slag i minuten vid stillasittande till 700 slag i minuten när den flyger i 40km/h.

Innan flyttningen äter fåglarna upp sig och skapar ett överskott av fett.

På väg.

Under själva flytten förekommer det ekologiska barriärer såsom hav, bergsmassiv eller öknar.

Exempelvis genomför merparten av småfåglarna som flyttar till tropikerna passagen över Sahara under en nonstopflygning på cirka tre dygn.

Andra flyger bara på natten och vilar på dagen men till stora delar genomförs denna passage utan att fåglarna vare sig äter eller dricker.

Undersökningar har visat att fåglarna inte bara lever av sin fettreserv utan att deras organ minskar under flytten.

Det vill säga att fåglarna nyttjar bunden energi från exempelvis muskler, magen, levern och andra inre organ för att utvinna energi.

På så sätt får fågeln både energi och en lägre massa vilket underlättar flygningen.

Under flyttningen lever fågeln på vatten som frigörs som en biprodukt från cellerna när lagrat fett förbränns.

Den största vätskeförlusten under flygningen sker genom andningen, medan fågeln förlorar mycket lite vätska genom spillning.

Exakt hur fåglarna orienterar sig under sin långa flyttning är inte helt klarlagt men man vet att flyttfåglar använder sig av jordens magnetfält för att navigera.

Dom tycks ha en förmågan att lära sig hur magnetfältet “upplevs” vid det tillfälle och på den plats där dom kläckts, och detta fenomen är en av orsakerna till att de kan hitta tillbaka till samma område.

Studierna visar också att det inte, som vid vanlig kompassnavigering är magnetfältets longitudinella riktning som är det avgörande för fåglarna utan den så kallade inklinationen, det vill säga magnetfältets lutning in mot jordytan.

Jordens magnetfält leder fåglarna till den region där de skall häcka på sommaren respektive övervintra på vintern.

Fåglar utnyttjar sk polariserat ljus för att navigera.

Det är dagsljus från solen och månen som bryts på ett speciellt sätt när det når jordens atmosfär.

Det kastas då vidare i olika riktningar och för den som kan se polariseringen ser ljuset olika ut på olika delar av himlen.

Det skapar på så sätt ett mönster som går att följa.

Detta mönster är synligt även om ljuskällan är dold av moln, vegetation eller ett berg etc..

I närheten av häckningsplatsen eller övervintringsområdet använder sig fåglarna av sitt visuella minne av geografiska kännetecken som kustlinjer, sjöar, städer, berg och dylikt.

Jag säger bara det – visst är det väl spännande med fåglar ändå?

Eller…

Christina Johansson

Chateau de Muuu

Arla brukade i en av sina kampanjer använda slogan “Mjölk är livet!” och det skriver jag gärna under på.

I hela mitt liv har jag varit en ganska så stor och trogen konsument av mjölk.

Det hör liksom till livets grundläggande stöttepelare för mig (jo jag vet! kolestrorol, fett och så, icke bra) och även om jag nu är uppe i den åldern när somliga tycker att denna passion borde vara över så fortsätter jag att envisas med 1–2 glas god kall mjölk per dag.

Det här blev ett problem när jag först kom till Spanien för en himla massa år sedan.

Konserverad mjölk???

Nä tack.

Jag försökte verkligen.

Prövade alla olika märken och fetthalter, men usch och fy vad det smakade illa.

Den konserverade mjölken, UHT-mjölken är pastöriserad vid en mycket hög temperatur.

UHT står för Ultra High Temperature och det gör att viktiga vitaminer och naturliga smaker försvinner men hållbarheten förlängs.

Döm om min lycka när det för ett par år sedan började dyka upp färskmjölk i butikernas kyldiskar.

Jo jag tackar jag.

Problemet var bara att upplagan (om man nu kan uttrycka sig så) var ganska begränsad, det vill säga tillgång och efterfrågan var stundom inte i balans.

Ett annat problem jag emellanåt stötte på var sur mjölk, innan utgångsdatum, som i sin tur antagligen berodde på felaktig hantering av denna känsliga vara. Men trots det var jag lycklig.

Kooperativet i Arta

För cirka 1 år sedan uppgraderades lyckan till salighet.

Jag hittade Cooperativ San Salvador på en lite bakgata i Arta och där minsann såldes ännu färskare färskmjölk.

Måste tillägga att även andra ypperliga produkter tillhandahålls såsom grönsaker av alla de slag, linser, bönor, nötter, frukter, vin, ost, korv, teer, honung, godis, konserver, oliver och mycket mycket mer.

Butiken i Arta

Åter till mjölken.

Här köper man alltså mjölk i lösvikt till pris av 1 Euro per liter.

Antingen tar du med dej en literflaska eller också innhandlar du en i plast alt glas på stället.

Mjölken distribueras till försäljningsställena (lista kommer i slutet) i behållare som fylls strax efter produktion (läs mjölkning) direkt på gården Finca Torre Canyamel som ligger mellan Arta och Canyamel.

Den levereras ut i en temperatur av 2–4 grader i en aldrig bruten kedja vilket gör att den håller i 7-8 dagar efter pastörisering.

Den färska mjölken som jag väldigt gärna rekommenderar tillhandahålls för närvarande på följande ställen:

• Cooperativa San Salvador – Arta (kvarteret bakom Guardia Civil)
• Supermercado Spar – Arta Ca Na Bulta (gemonfarten mot Capdepere)
• Son Servera – Bensinstationen vid utfarten mot Cala Millor
• Vila Franca – S´Hort Verd del Cruce
• Sant Llorenc – Pasteleria Angelit
• Cala Ratjada – Bensinstationen Avenida Principal
• Manacor – Fruteria Ca Na Ca`ndila
• Bensinstationen vid utfarten mot Felanitx
• Bensinstationen vid sjukhuset

Bensinstationen i Arta

Christina Johansson

Loppmarknad i Arta – första söndagen varje månad

Den första söndagen varje månad är det loppis i Arta.

Det är fritt fram för vem som helst att sälja där.

Det kostar ingenting men man bör ha med sig någon form av legitimation och NIE (om man har ett) ifall Policia Local vill kolla något.

Har varit där 4-5 ggr, strosat runt och fyndat både det ena och det andra och NU den första söndagen i mars skulle minsann även jag sälja där.

Vi har så litet där vi bor så för varje ny sak vi köper måste en ut.

Hårt men bara att acceptera, så nu fanns det en hel del saker att avyttra.

Bilen lastades proppfull kvällen innan och mobilen ställdes på väckning 05:30 (söndag morgon).

Efter en hyfsat stadig frukost så bar det iväg och vid 7:30 var jag framme, hade valt ut en plats att stå på och packade upp mina saker.

Det var redan fullt med folk på torget, både säljare och köpare.

Till saken hör nu även att min spanska har en hel del i övrigt att önska men… friskt vågat är hälften vunnet.

Det började inget vidare p.g.a. att jag placerat mig och mina prylar i stort sett utanför ett äldre pars ytterdörr så dom var lite sura först men det gick fort över.

Herren i huset kom ut och stod och småpratade till och från under förmiddagen medan frun gick på shopping/fynd runda.

Jag har stått på loppis ett par gånger i Sverige också så på så vis kände jag mig “hemma”.

Fram emot 9-10 tiden var kommersen i full gång och jag “hablade” spanska för glatta livet med lokalbefolkningen och tänk…det fungerade alldeles utmärkt (tror jag).

Hur som helst, fram emot 13-tiden började det bli dax att packa ihop resterande saker och det var då inte många.

Under dessa timmar lyckades jag sälja för 110 Euro och det min vänner var jag mycket nöjd med.

Christina Johansson