Plånbok, tandborste, baddräkt/handduk, ett ombyte och så far vi.
Lämnar hemmet per vespa vid 06:15 för att åka till Alcudia och ombord på färjan till Menorca.
Den här resan har jag velat göra i många år och nu äntligen!!
Menorca, ofta kallad Mallorcas lillasyster är Balearernas näst största ö med en yta av c:a 695 km2 eller ungefär en femtedel av Mallorcas.
Menorca tillhörde Brittiska Samväldet under 1700-talet men föll 1802 under spanskt styre.
Geografiskt skiljer sej Menorca från de övriga öarna genom sina stora slätter.
Huvudorten heter Mao och näst största stad Ciutadella.
Huvudinkomsterna kommer ifrån turismen (omkring hälften av öns årsinkomst) därutöver är jordbruket en viktig näring, i synnerhet mejeri.
Menorca är bl a känd för export av gin, goda ostar, lädervaror mm. Kuriosa; Majonnäsen, Mahonesa uppfans en gång i tiden i huvudorten Mahon och har därefter spridit sej över världen.
Vi är inte många själar som väntar på kajen.
Kanske 7-8 personbilar, ett par lastbilar, postbilen samt Sune och jag med våra vespor.
Puerto Alcudia 15 juni 07.00
Överresan men vanliga färjan, Iscomar, tar c:a 2.5 tim så vid 9-tiden börjar vi skymta konturerna av Menorca och runt kl 10:30 angör båten vid en ny kaj lite utanför staden Ciutadella.
Vi stannade såklart till i Menorcas tidigare huvudstad ett par timmar.
Kollade runt lite i gamla staden, köpte en karta över ön (som senare visade sig vara tryckt för flera år sedan och inte stämde helt och fullt), åt en lätt lunch på ett av de små torgen och äntrade sedan våra stålhästar för vidare färd och nya upptäckter.
På kartan fanns en väg kallad kustvägen utritad.
Den såg ut att vara hyfsat stor och gick i stort sett runt hela öns kustremsa.
Mysigt, den tar vi.
Vi satsade på att börja färden norröver men döm om vår förvåning när vi redan efter några km hamnade ute på en åker.
Nåja, nya friska tag.
Nästa gång slutade vägen ute vid en fyr och tredje gången i en liten urbanisation som heter Cala Morell.
Men va fasen!
Hur svårt kan det vara??
Senare på kvällen fick vi reda på att denna sk kustväg var en ridväg och alltså inte tillgänglig för andra fordon än hästar.
Nu hade vi redan förbrukat ett par timmar med att harva fram och tillbaka på dåliga grusvägar, så vi bestämde oss för att ta stora vägen (typ vanlig asfalterad landsväg) och ställde in siktet på Fornells, en liten fiskeby högst uppe i nordost.
Hade googlat lite om Menorca innan resan och läst att kung Juan Carlos brukar åka dit en gång varje år med sin yatch för att äta nyfiskad hummer och duger det åt kungen så duger det åt mej – och det gjorde det verkligen.
Jösses så gott, dyrt, dyrt men det var det värt.
Langosta con aioli, mums!
Klockan började nu närma sej 16-17-tiden och vi bestämmde oss för att styra kosan söderut mot en lantgård i Sant Climent ganska nära flygplatsen där jag bokat rum åt oss.
På vägen hade jag tänkt åka upp på öns högsta berg El Toro men det var bara 350 meter högt, inte mycket att komma med, samt alldeles fullt av, en hel djungel faktiskt, olika komunikationmaster så det skippade vi.
En allmänn reflektion om Menorca är att ön är mycket flackare i landskapet än Mallorca.
Det är grönt och fint och inte, vad vi kunde se så många stora och lyxiga villor/palats som på Mallis.
En del av urbanisationerna liknar mer små välmående engelska förortssamhällen.
På fältens såg vi mycket mera kor än vad vi sett på Mallorca och så hästar såklart.
Hästarna är ju något av Menorcas signum.
Mindre vägar leder ut till kusten där man hittade fina små stränder belagda både av sand och av sten.
Efter lite letande hittade vi fram till vårt övernattningsställe hos Agroturismo Matxani Gran.
Vilket fullkomligt underbart ställe.
Påminde om hur jag tänkt med att en hacienda i Sydamerika eller Mexico skulle kunna se ut men med en lummig och blommande omgivning istället för ökensand.
Tidigare djurstallar var omgjorda till sällskapsrum inrett i gammal stil med vagnslider och gammla vagnshjul m.m..
En “texas”-veranda med gungstolar, frukostplats i en grönskande berså, ett välutrustat kök man fick använda, utegrill, swimmingpool, stor bar men utan bartender.
Man tog vad man ville ha och skrev upp för att betala vid avresa.
Där fanns även får, åsnor, några vilda sköldpaddor som hasade runt och förde oväsen (jo faktiskt) samt fåglar i massor.
På kvällen delade vi en flaska vin, åt lite bröd och ost och gick sedan hyfsat tidigt i säng.
Morgonen därpå intogs en mycket god frukost i bersån,
Frukost
för att sedan anträda färden mot huvudstaden Mao.
Ombord!
Vi åkte utefter sydkusten och genom en del, förmodligen övervägande engelska urbanisationer såsom Cap dén Fort, Urb Binibeca och Urb Torret de Baix.
En sak som slog oss, både nu och tidigare under resan, var att folk tycks älska att måla allt i vitt på Menorca.
Murar, stenar, ja till och med tegelpannor.
Å snön lyser vit på taken! (nä, skojar bara)
Mao / Maho / Mahón / Mahon – kärt barn har många namn.
Själva säger Menorcinerna Mao (uttalas ungefär Må).
Mao blev öns huvudstad nångång under 1700-talet då britterna styrde.
Att man skippade Ciutadella och valde Mao istället berodde på att där finns världens näst största naturliga djuphamn.
Den är c:a 5 km lång och upp till 900 meter bred.
Maos stolthet, med all rätta.
Idag bor c:a 29-30.000 personer där.
Staden har en fin blandning av nya och gamla byggnader.
Därifrån kommer bl a den välkända Queso de Mahón.
Vi gick och åkte runt i staden ett par timmar men hos mej är det själva hamnen som lämnat ett bestående minne – den var magnifik.
Färden går nu mot nordväst igen.
Vi åker stora vägen tvärs över ön.
Passerar norr om flygplatsen, vidare genom Alaior, Es Mercadal och kommer till staden Ferreries som ligger placerad såsom i en gryta.
Blir tvungen att stanna och fotografera.
Undrar över hur man kommer på att bygga en stad på detta sätt.
Varmt och gott på sommaren i alla fall.
Ferreries – en kokande gryta
Vi tar en sväng ner till fyren vid Cap d´Artrutx som är den syd västra utposten.
Det är rätt festligt att från Mallorca kan vi skymta Menorca om vi klättrar upp en bit på bergen bakom oss och om vädret är klart, men från Menorca ser vi Mallorca hur tydligt som helst allt pga av skillnaden i topografin.
Åter till Cituadella och var hade vi nu hamnen igen??
Vi får syn på en skylt med “Comercial Port” och det verkar ju bra.
Full fart dit för man måste infinna sej i hamnen 1 timme innan avgång.
Men hoppsan, härifrån åker ju ingen färjan.
Nej då. Denna hamn är stängd sedan 3 veckor och den nya ligger en bit utanför stan.
Vi åkte ju av där vet jag.
Men var fasen var det nu igen då?
Vi stannar en massa bilar och fotgängare på både möjliga och omöjliga (typ mitt i en korsning vid rödljus) ställen och får ett antal vägbeskrivningar men ingen leder oss rätt.
Dessvärre finns inte en enda skylt eller annan hänvisning om hur vi skall åka.
Nya hamnen har ju bara varit i bruk i 3 veckor så några skyltar har man inte hunnit få upp.
Klockan går och vi har redan mindre än en timme till avgång.
Vi funderar ett tag på att helt enkelt hänga efter någon långtradare i hopp om att den skall till färjelägret fast det känns lite väl vågat.
Till slut får Sune, efter att mer eller mindre prejat in en bil vid ett rödljus napp.
Ett yngre par förbarmar sej över oss och säjer det förlösande orden “Follow me” och så kör dom före oss hela vägen till färjelägret.
Kom sen inte och säg att folk inte är snälla och hjälpsamma.
Vi hinner!
Ja, färjan var faktiskt försenad ½ timme, men det kunde ju inte vi veta när vi for runt som skållade råttor.
Avresa c:a 19:30 med kurs mot Alcudia.
Här har vi Formentor. Nästa hemma igen
Och vad blir slutbetyget för denna resa?
Jo, Menorca är en fantastiskt vacker liten ö och värd ett besök.
Fast…borta bra men hemma bäst!!
Christina
—
Vi tackar Christina för den spännande berättelsen om Menorca.
Om du inspireras av den här krönikan och känner att du också vill skriva om livet på Mallorca är du välkommen att höra av dig.
Tillsammans skapar vi mötesplatsen för alla oss som älskar Mallorca.