Pulsen och den avspända atmosfären är båda Mallorcas signum. På Mallorca väntar alltid det lilla äventyret men du måste själv anstränga dig för att nå dit. Du måste våga gå vilse och pröva vägarna och stigarna som du aldrig provat förut.
Någonstans på bergsvägarna mellan Valldemossa och Deià viker jag av vägen vid en handskriven oansenlig liten vägskylt och fortsätter på en grusväg som slingrade sig utmed bergssluttningen tills den tar tvärt slut. Framför mig öppnar sig havet och blicken förlorar sig i en fri horisont med himlen som ett skarpblått valv. På klippavsatsen balanserar en liten restaurang på pålar över stupet. I skuggan under det glesa bambutaket sitter ägaren till familjekrogen och röker cigarr samtidigt som han sköter ställets musikanläggning. Om och om spelar han stycket Frevo rasgado av den spanske gitarristen Paco de Lucia medan fisktärnorna dyker från klippavsatsen och landar på vågtopparna för att lika snabbt lyfta igen med en fisk i munnen.
Denna dag på Mallorca blir en lång dags färd mot natt utan att jag planerat det. Så kan det gå om man tar författaren Thomas Tranströmers dikt på orden: “Det finns en glänta i skogen som bara den kan hitta som gått vilse”. Några tänkvärda rader som i högsta grad blir aktuella denna morgon. Dagen börjar med en äkta spansk frukost med pa amb oli, det klassiska spanska brödet gnuggat med vitlök och tomat. Så förflyter timmarna medan jag följer vågornas eviga rörelsemönster ackompanjerad av Paco Lucias flamencomusik. Till lunch serveras grillade knivmusslor, navajas, och på eftermiddagen bjuder ägaren på en caƒe solo och öns egen variant på grappa. Ur sitt läderetui tar han fram en kubansk cigarr medan han visar mig sin imponerande skivsamling av spanska gitarrister. Framåt kvällen strömmar fler gäster till och stämningen stiger. Det bjuds på skaldjurspaella, arroces, medan månen stiger över Tramuntana-bergen bakom mig.
– Här på ön kan du uppleva lugnet uppe i bergen och i de små byarna djupt inne i klippvikarna liksom pulsen inne i världens minsta storstad Palma, berättar en av gästerna Albert Herranz medan ägaren spelar upp ännu ett gitarrstycke.
Nästa morgon hukar jag under körsbärsträden i Valldemossa Hotels trädgård där blommorna står i vita skyar och doften av timjan slår emot mig vid varje vindpust. Bakom de höga stenmurarna gömmer sig detta vackra urgamla residens för strömmen av besökare som drar förbi upp till Munkklostret Cartoixa de Jesús de Nazaret. Det var där paret Frederic Chopin och George Sand hyrde en cell vintern1838. Från mitt fönster ser jag ett brudpar som fotograferas och en man på stege som plockar citroner. På andra sidan dalen hörs fårens spröda bjällerklang där de sakta balanserar på de smala terrasserna i jakt efter bete.
Resan norrut fortsätter mot Pollença på slingriga smala bergsvägar på öns nordvästsida. Jag passerar den gamla klassiska konstnärsbyn Deià inbäddad i en vacker dalgång, byn Banyalbufar och hamnstaden Port Sollér innan vägen fortsätter upp i de höga passen nedanför Puig Major på drygt 1 400 meters höjd. Här möter vi den ena cykelklungan efter den andra på väg uppför eller nerför berget från eller till staden Pollença, som är en genuin liten spansk stad med trånga gränder som hela tiden söker skugga och där husen med sina smidesbalkonger förrädiskt lutar sig ut över gatan för att skydda flanörerna från en brännande sol.
Målet är en övernattning på favorithotellet, Son Brul, utanför Pollença. Det som kännetecknar alla dessa renoverade herrgårdar och gamla kloster på Mallorca, fincas eller som mallorkinerna säger, possessión, är att de drivs av hängivna ägare som satsat både sin förmögenhet och sin tid på att rusta upp dem.
– Hit kommer man för naturens och fridens skull och för den goda maten. Man måste vara lite galen för att dra i gång ett sådant här projekt, säger Miguel Suau, som är barnfödd på ön. Att renovera klostret höll på att ta mitt liv men gudarna stod mig bi. I dag är jag glad att vi tog oss an projektet.
Innan det sneda eftermiddagsljuset övergår i skymning kastar jag mig rakt ut i det klara vattnet vid Platja de Formentor, ett par mil längre österut, med författarinnan George Sands ord på näthinnan: “På Mallorca är himlen nådig och naturen blomstrar under dess glödande kyssar, och ler när den smeks av ljumma vindar som sveper in från havet.”
Text och bild Jörgen Ulvsgärd