Krönika: Världskulturarv på Mallorca

Serra de Tramuntana – nu världskulturarv

SERRA DE TRAMUNTANA ¡ENHORABUENA! Den imponerande bergskedjan Tramuntana fick den 27 juni UNESCO’s utmärkelse ”Världskulturarv”.

Det är något, som många med mig, har verkat för sedan länge.

Förslaget fick sitt stöd av 39.730 namnunderskrifter och utmärkelsen togs emot i Paris av två medarbetare till Francina Armengol, som tidigare var ordförande i Consell de Mallorca.

Totalt ingår 109.632 hektar i den skyddade delen, Parc Natural de Serra de Tramuntana, från Bañalbufar och Deyà och vidare från Sóller och österut.

Den centrala delen utgörs av 30.745  hektar, de omkringliggande bergen av 52.760 hektar, samt 25.857 hektar maritim zon.

Från Andratx till Pollença upptar hela bergskedjan 75 kilometer och dess medelbredd är 10 kilometer.

I min inledning skriver jag och gratulerar till bergskedjans utmärkelse, ”enhorabuena” säger vi på spanska för att gratulera någon till något.

I detta fall menar jag alla öbor, som med sitt flit har bevarat detta naturområde genom seklen.

Serra de Tramuntana – nu världskulturarv

Under långa tider var landskapet inte lika grönt som det är idag, på grund av behovet av kol, för att elda med i alla öns spisar och för att  ”hålla ångan uppe” i diverse gamla industrier och för att få båtar att gå och kaminer att skänka värme.

En gammal felaktig form av nuturvård utgjorde också att bränna marken, som man trodde gav den bättre näring.

I alltför mågna fall orsakade dessa gräsbränder att också stora delar av skogen brann ner.

Därmed blev succesivt stenekarna färre ocfh pinjerna fler.

Detta skapade obalans, något som under andra hälften av 1900-talet sakta men säkert återgick till en bättre sådan.

Alla vi som bor här och vet hur känsligt det är med den torra terrängen i denna höga sommartemperatur, vi liksom håller andan och hoppas dag för dag att inga skogsbränder ska förstöra den på nytt.

Hur otroligt det än låter, har en del öbor varit så grymt ovetande om naturens sammansättning och behov, att de inte skytt några medel och det har förekommit under alla de år jag minns, fram till 90-talet, att skogsbränder kunde vara anlagda some ett svar på att myndigheterna inte gav tillstånd att bygga i ett område med de för ön så viktiga skogarna.

Under mina år som guide har jag sett förödelsen efter skogsbränder utmed kusten mellan Andratx och Estallenchs, i skogarna kring klostret Lluc och på många andra håll.

Den tiden lägger ön nu bakom sig och Mallorca har ökat betydlgit sitt skogsbestånd under de senaste årtiondena.

Bland annat genom nyplantering av skog, särskilt den ursprungligt inhemska steneken La Encina , “Quercus Ilex” (lat.)

Serra de Tramuntana – nu världskulturarv

Också bör framhållar att organisationen GOB (Grup Ornitòlog Balear) har varit en drivande kraft sedan 70-talet, och som med sina protester och varningar har räddat mycket av öns natur och varit samarbetspartner i de stora och viktiga beslut som tagits för att nå fram till DEN STORA UTMÄRKELSEN som jag här ville delge alla er som läser Mallorcanytt.com.

Aspekter som UNESCO tagit hänsyn till och beundrat är först och främst det som naturen själv har skapat i detta annorlunda klimat- och därmed växtlighetsområde; De konstfullt uppförda stenmurarna, här bevarade bättre än någon annanstans i Medelhavsorådet (sten till sten, i ett perfekt pussel, utan bindemedel, men med rätt lutning och fyllda med jord och småsten.)

Människans idoga arbete för att bevara landskapet och samtidigt kunna utnyttja sluttningarna till oliv- och vinodlingar ända sedan Antiken och tidig Medeltid.

De för bevattning uppförda aljibes (= dammar fr arabiskan) och akvedukter, av vilka senare den längsta härstammar från romarna, finns delvis kvar och  har en längd på 7 km från Ternelles-dalen i Pollensa och ner till Alcudia (Pollentia fram till 400-talet).

Francina Armengol skrev :” Nu har Mallorca fått en naturattraktion likställd med pyramiderna i Egypten och Den Kinesiska Muren. Hela 878 ingår i klubben totalt.

Vilka har vi i Sverige?

Hoppas att någon tar reda på det och kan skriva om dessa.

Serra de Tramuntana – nu världskulturarv

Det är nu inte tid för att ”vila på våra lagrar”.

Tvärtom behöver vi vara ständigt på vår vakt, särskilt nu när ett nytt parti har fått uppdraget att bilda den nya Baleriska Regeringen. Partiet Partido Popular har tidigare  i n t e  visat tillräckligt stort intresse för det som nu blivit verklighet.

En av de ”urbanizaciones” som växte fram, mer eller mindre under tidigare PP-regeringar, borde dock nu kunna stoppas för all framtid.

Det gäller ES GUIX, beläget nära klostret Lluc.

Djupt ner i dalen dyker den fram bland grönskan och bestod från början av en gammal gård med omkringliggande ”trollskog”, intill en naturlig källsjö.

Platsen är unik och bör besökas med stor vördnad.

Under mina första år som guide anordnade jag ett besök med en läcker måltid på den lilla restaurangen nere vid sjön.

Före måltiden fick vi ta oss ett dopp i denna sagosjö.

Men det var på den tiden, när grupperna var små ännu.

På 90-talet såg jag skylten när vi passerade vidare från Lluc till Sòller och såg att de mest missanpassade byggnader hade börjat växa upp mellan stora vägen och neröver.

Det är minst 20 år sedan jag var där.

Namnet ”Guix” betyder kalk.

Den kalk som alla hus målades med invändigt förr i tiden (bättre än den moderna plastfärgen som bara får gamla hus att  s v e t t a s)

I Diario de Mallorca fanns igår, den 28 juni 2011, en närmast helsidesbild, föreställande Torrent de Pareis ( = Tvillingforsen), där den berömda konserten hålles varje år den här tiden.

Mycket finns att berätta om  invånarna i bergstrakterna och deras sätt att leva och få sin utkomst.

Men det väntar jag med till en annan gång.

Om intresse finns.

Margareta Strandman Dahlberg

Margareta utkom i maj 2010 med boken ”Mallorca – ö i världen” och ger i juni ut sin andra bok, “Vardagsskildringar från 60-talet till idag”.

Hon är även krönikör på Europaportalen.

Hennes hemsida hittar du här: Mallorcaboken.