Na Forredada – som betyder hålet
En lite kortare variant av vandring – men den är fin.
I förra veckan när det blåste som värst så vart det bestämt att vandra ¨min onsdagsvandring¨.
Himlen var mörkgrå och det kunde bli regn.
Men, vandringen gick mot den vackra lilla romantiska halvön Na Forredada och så här nära havet är det alltid mindre risk för regn.
Ja, och vi hade tur inget regn men det blåste ordentligt.
Na Forredada är en fin liten vandring på lite mer än två timmar och man kan förlänga den med en timma om man klättrar upp på själva lilla halvön.
Halvön är väldigt speciell med ett stort hål i.
En vandring som inte har några svårigheter alls.
Vår lilla grupp hade hundar med sig denna gång och det går, men det finns vissa bestämmelser.
Så vill du ta med din “jycke” så tänk på att hunden måste absolut gå i koppel.
Den får inte skälla på får och getter som man mer eller mindre stöter på jämt.
Skäller hunden börjar getterna/fåren att springa och det är mycket lätt att de ramlar och bryter ett ben och blir liggande där.
Böterna kan dessutom bli höga.
För att ta sig hit kör man via Valldemossa mot Deià och svänger av till vänster cirka två kilometer innan Deià där det står Son Marroig.
Son Marroig är ett mycket vackert “palacio” precis ovanför havet och var en av de gårdar där ärkehertigen Ludvig Salvador av Hasburgo och Toscana bodde och ägde på sin tid.
Son Marroig är ett museum idag och verkligen värt ett besök.
Hursomhelst parkera på parkeringsplatsen som finns och gå ned mot den vackra gården, gör först ett litet stopp och titta ned på denna speciella, vackra halvö med ett stort hål i och som går rakt ut i havet.
Solnedgångarna på vårkanten är fantastiska här!
Man går förbi muséet och kommer till en grind med en liten stege på högra sidan.
Den klättrar vi över och följer sen den breda vägen ned.
Vandringens början är vacker med många krokiga gamla olivträd som man säger ger oss mycket energi.
Jag tror nog att det ligger lite sanning i det, för jag går upp och ned bland dessa träd i bergen flera gånger i veckan och jag blir bara piggare och piggare.
När vi gått en liten bit ser man den vackra gården på höger sida med dess romantiska “mirador¨i vit marmor från Toscana.
Vackert och dramatiskt!
Vi vandrar nedför och efter några kurvor så är berget på vår vänstra sida som stora steniga valv med en del droppstenar.
Det vackra terracota färgade berget tillsammans med den grå nästan svarta är tjusigt.
Vägen slingrar sig vidare nedför mot halvön som vi ser bättre och bättre, det blåser kraftigt och stora vågor med vitt skum slår upp mot kanterna på berget.
Det är dramatiskt!
Hundarna tycker det är toppen det luktar godare än någonsin efter regnet.
En bit till och vi är nere, men idag är det inte tal om ett dopp i kristallklart vatten inte.
Vi står länge och beundrar denna vackra natur och plats som är så annorlunda en sådan här dag!
Vi vänder och går samma väg uppför och känslan är som om det vore en annan väg.
Krönikören med sällskap
Efter halva vägen på höger sida finns några trappor utan ledstång som går uppför lite på kullen till en “mirador”.
Det är värt att gå upp, sätta sig på resterna av stenbänken häruppe och bara njuta av utsikten ned till Na Forredada.
Denne man, Ludvig Salvador, var verkligen duktig på att sätta de finaste utsikterna på bästa platsen.
Det finns ännu en fin mirador när vi nästan är tillbaka.
Här satte vi oss och åt upp vår picknick som smakade otroligt gott.
Väl uppe finns det både en liten restaurang och bar här.
Vill man inte ha picknick med sig så rekommenderar jag verkligen att äta lunch här med denna utsikt, eller bara njuta av en varm kopp kaffe som passade oss den här dagen.
Eller när det är som allra varmast – en iskall öl!
Åsa Johannesson
—
Vill du följa med på en vandring är det bara att “hoppa på”.
Ibland är vi några stycken som vandrar – en annan dag tjugo.