Krönika: Medelhavets framtid är Mallorcas

Medelhavet, havet på mitten, havet mellan två kontinenter kallades det av greker och araber.

Romarna kallade havet ”vårt hav”, Mare Nostrum.

De tyckte att de hade rättighet att kalla det så, för de erövrade allt land runt alla dess kuster.

46.000 kilometer vandrade de romerska soldaterna och byggde sina städer i rektangulär form, helt intill de handelscentra, som redan greker och fenicier hade upprättat.

I Spanien fann de Emporion, Saguntum och Cartago, som är dagens Ampurias, Sagunto och Cartagena.

Idag bor 130 miljoner människor runt Medelhavet.

Många av dem har sin utkomst eller är på anra sätt beroende av dess vatten.

Om vi sedan räknar samtliga invånare i det tjugotal länder som är belägna runt detta instängda, då kommer vi upp i 500 miljoner!

I tusentals år har människan påverkat dess vatten, men det är under de senare århundradena som krig, industrier och kommunikationer, samt det internationella r o v f i s k e t har börjat utarma dess flora och fauna på ett oroande sätt.

Utsläpp av orenat vatten har också gjort sitt.

Kapten Nemo med sin u-båt Nautilus i sin tjugotusen mil långa resa i havet, varnade och sade: ”Den dag då vi fångat den sista valen, kommer havet att fyllas av maneter och calamares.”

Den förutsagan har vi sett som fantasier, ren science fiction utan någon verklighetsförankring.

Men, efter kapten Nemo kom kapten Jacques-Yves Cousteau, den franske oceanografen, forskaren och dykaren, som med sina filmer har visat oss att stora delar av Medelhavet är ett dött hav.

Utan fiskar, utan delfiner, utan sälar, utan valar.

Många med Cousteau, inte minst hans yngste son, Pierre-Yves, tillsammans med marinekologen Enric Sala, gjorde förra sommaren 2010 en resa likt den som fadern gjort 65 år tidigare.

Ombord på det nya fartyget Alcyone, fanns också ett superteam från National Geographic.

I marsnumret av “National Geographic” finns en mycket intressant artikel, som visar hur det faktiskt ä r möjligt i detta fall att rädda Medelhavet.

På en satellitbild visas de åtta zoner, som ”Medelhavets Forskarkommission” önskar se skyddade inom den närmaste framtiden.

• Zon 1 Gibraltarsundet (Portugal,Spanien, Marocko)
• Zon 2 Sicilien och Algeriet,Tunisien, Malta
• Zon 3 Grekland och Egypten
• Zon 4 Cypern och Egypten ( Nilen-deltat)
• Zon 5 Cypern, Turkiet, Syrien
• Zon 6 Södra Egeiska havet ( Grekland, Turkiet)
• Zon 7 Adriatiska havet
• Zon 8 Syditalien och grekiska övärlden.

Utanför Estartit Costa Brava, ligger öarna Islas Medes.

Den ögruppen utgör ett av Spaniens tre marinreservat.

De andra två finns på Balearerna.

Glädjande nog mår faktiskt det västra Medelhavet bättre än på andra sidan.

Samarbetet mellan de västeuropeiskaländerna har pågått längre och EU har påverkat betydligt vad gäller typ av fiske som numera är tillåtet respektive förbjudet.

Trots alla överenskommelser så förekommer ett visst rovfiske, men om båtarna ertappas blir först all deras fiskefångst och de blir också bötfällda.

I Spanien finns en Guardia Civilkår speciellt tränad på ”havsbovar”, stora som små. (Bra att veta för dem som har eller hyr båt).

De kontrollerar både att kaptenerna har sina tillstånd, att båten är lagenligt utrustad och har betalat sin årliga skatt.

Balearernas två marinreservat

Det första är det de flesta av oss känner till och kanske till och med har besökt någon gång: CABRERA, ögrupp söder om Mallorca, som kan ses från Palma och från sydkusten.

(Ni som har läst min bok ”Mallorca – ö i världen” vet då att det enligt legenden var på Cabrera som den store kartagiske härföraren Hannibal föddes.)

S´ESPARDELL på Formentera är det andra marinreservatet, i den baleariska övärlden.

Vid Korsika finns Scandola, ett naturreservat som 1983 utnämndes till Världnaturarv av Unesco.

Jag rekommenderar läsarna att köpa tidningen och se alla fina bilder från våra marinreservat och överhuvudtaget läsa den intressanta artikeln på över 20 sidor!

Finns i engelsk upplaga.

Alla kan vi påverka och tänka på hur viktigt det är att inte smutsa ner i naturen.

Ofta hamnar plastpåsar, burkar och allehanda otrevliga saker i vattnet, vid våra kuster.

Vi kan påverka alla i vår närhet och förklara för våra barn, eller så förklarar de för oss, hur det förhåller sig med naturen.

Och vi kan minska kostnaderna för den renhållning som görs varje vår av baleariska staten utmed våra kuster.

I Palmabukten är havet anstängt på grund av den intensiva båttrafiken.

Men det går åt rätt håll och det är bara att hoppas att den ”heltäckande gröna mattan” av Posidonia kan ta sig längre och längre in mot stränderna och att vi åter får se fiskar simma i stinn omkring oss på stranden.

Att snäckor syns i sanden och som vi i n t e bör plocka.

Det är snäckorna som nöts av havets vågor till den vita, fina sanden vi har här. Fast, det är klart, det tar miljoner år.

Och låt oss lära våra barn att  i n t e  f å n g a krabbor!

Upptäcka och iaktta, eller filma, men inte röra.

Med önskan om en skön, solig vår,

Margareta

—

Margareta Strandman Dahlberg utkom i maj 2010 med boken ”Mallorca – ö i världen” och ger ut sin andra bok i maj i år.

Hon är krönikör på Europaportalens MITT EUROPA. Hennes hemsida (just nu under omarbetning) hittar du här: Mallorcaboken