Inger, Kerstin, Göran, jag och Britt inne i grottan
Vandring från Santa Maria till Orient med spädgris till lunch i Orient.
För någon vecka sedan, efter att det hade regnat ganska rejält, ville jag att “mitt torsdagsgäng” skulle få uppleva en fin och lite speciell vandring där man går in i en grotta och även ser ett vattenfall som bara finns då det regnat riktigt, riktigt mycket.
Ja, så kom dagen och vi startade klockan nio från Palma och 30 minuter senare var vi “på G” för att gå den vackra vandringen som kallas “Sa Coa Negra” (den svarta svansen).
Det var en härlig dag efter regnet och det doftade friskt och rent.
Man går förbi vackra gamla hus i början av vandringen och där är vägen är ganska plan, så det kändes bra att få värma upp våra kroppar lite.
Vattnet porlade i bergsbäcken längs vägen och livet kändes härligt!
Denna bergsbäck eller “torrente” som börjar uppe i bergen, slingrar sig under jorden som en svart svans (därav namnet), så det är sällan man ser den utan bara då det regnat extra mycket.
På vissa ställen var det riktigt svårt att komma över bergsbäcken då den svämmat över.
Vi mötte flera vandrare som vände och sade att det var omöjligt att komma över.
Men, vi hade bra kängor och stavar att stötta oss med så vi klarade det hela!
Efter att ha vandrat i lugn och behaglig takt under lite mer än en timma, så började vi att gå uppför en slingrade väg i tallskogen och som tog oss upp till en droppstensgrotta.
Tallarna är så rena och gröna efter allt regn och doften av tallbarr är helt fantastisk – vilken dag!
Efter cirka två timmar, når vi vårt första mål – grottan.
Droppsten i den mörka, mörka grottan
Vi tar oss in genom en passage med hjälp av ficklampor in till denna otroliga grotta.
Grottan är mycket stor, det finns droppstenar överallt, och högst upp ¨i taket¨ finns en öppning där solen stålar in.
Vi är alldeles ensamma härinne.
Tystnaden är total och känslan går inte att beskriva – det är bara så vackert!
-Ja, samma väg ut och sedan ned för skogsstigen och upp igen…
Mer och mer upp…
Svetten lackar alla vill stanna, men lite till och lite till…
Väl uppe tar vi oss en välförtjänt fruktpaus i solen och lyssnar till det höga ljudet från bergsbäcken som forsar nere i dalen.
Ljudet är så högt att det överröstar oss.
Vi fortsätter vår vandring mot vattenfallet ¨Salt den Frau¨ (Fraus hopp) och den lilla byn Orient.
Nu går det bara nedför hela tiden och det känns skönt att slippa svettas.
Efter lite mer än en timma skiftar naturen helt.
Tallträden lämnar vi bakom oss och vi befinner oss i en trolsk steneksskog.
Solens strålar kommer inte ned hit.
Det är mycket fuktigt här och det växer grön mossa överallt – det ser ut som grön mjuk sammet!
Vi fortsätter en bit till och snart hör vi dånet från vattenfallet och där är det!
Vattenfallet Salt des Frau
Makalöst tjusigt!
Det är nog minst femtio meter högt och vattnet bara forsar ned.
Det är en ovanlig syn på Mallorca!
Efter en stund börjar vi både att frysa och bli hungriga och sista biten, som tar en dryg timme, till byn känns lång.
Prick klockan två stiger vi in på restaurangen och där väntar vårt bord med röd och vit rutig duk.
Spädgrisen på restaurang “Orient” i Orient
Solen skiner in och utsikten mot bergen och dalen är mycket fin.
Gissa om det smakade bra, med gott rödvin och “gato” med glass till efterrätt.
Den här vandringen är inte svår och den tar 4-5 timmar.
Åsa Johannesson
—
Vill du följa med på en vandring är det bara att “hoppa på”.
Ibland är vi några stycken som vandrar – en annan dag tjugo.