Krönika: Jul och nyår i Spanien

Det stora jullotteriet är av en särskilt stor betydelse här i landet.

Alla som köpt en eller flera lotter är uppfyllda av förväntan, på morgonen den 22 december, när den årliga, långa TV-ceremonin tar sin början.

Det är ungdomar från skolan San Ildefonso i Madrid, som enligt gammal sed, tar emot och ”sjunger” det ena efter det andra av de numrerade bollarna.

Ett visst antal bollar ger tillsammans de nummer som ger vinst.

”El Gordo” (= den tjocka) är det stora, första priset.

Om vinnaren genast lokaliseras blir det stor fest i hans eller hennes omgivning, med mousserat vin som flödar och bildar kaskader runt alla närvarande, för att fira ”la suerte” eller turen, med skratt och rop och inte sällan med tårar (Det händer att vinnaren önskar vara anonym!).

Sedan lika spännande med andra, tredje pris och alla de mindre som man kan vinna genom att ha de sista siffrorna på något av de tre.

Om de större vinsterna faller på många personer, i samma by eller stadsdel, i samma släkt, vänkrets eller bland arbetskamrater, ja, då är glädjen som allra störst.

Ju fler som gynnas och som har de största behoven av en extra inkomst, desto mer glädje och tårar.

Denna gamla ceremoni har sin egen historia.

Det Spanska National-lotteriet tillkom redan år 1763.

Det var hertigen av Esquilache, dåvarande finansministern i Spanien, som av Kung Carlos III fick i uppdrag att skapa ett lotteri, likt det kungen hade lärt känna, då han före sin kröning i Spanien1759 hade varit vicekung i Neapel och på Sicilien ( då spanska kolonier).

Det var ett lotteri skapat för att ge pengar för välgörenhet bland de oerhört många behövande som fanns.

I Spanien som i de flesta länder. Och att det blev eleverna från skolan San Ildefonso har också sin förklaring.

Skolan grundades redan på 1500-talet under kejsaren Carlos V och från 1771 har eleverna haft denna stora uppgift.

Skolan har sedan dess varit en ansedd katolsk skola, för pojkar, som först på senare tid även är öppen för flickor.

De som ”sjunger” numren på bollarna är utvalda för sin röst och deltar i speciell träning för ändamålet.

När lotteri-ruset lagt sig, förbereder spanjorerna sitt julfirande.

Arbetet pågår normalt även hela dagen den 24 och därmed äter man i de flesta hem en sen middag.

Det kan vara kallskuret av olika finare slag, skaldjur i form av räksallad, grillade räkor eller en fisk- och skaldjurssoppa, alternativt en klar buljong med brödkrutonger.

Många följer den gamla traditionen med att gå i midnattsmässa och därefter mötas på kvartersbaren eller hos varandra för att dricka en stor kopp med mörk, tjock choklad (endast något tunnare ärn chokladpudding) och till den äta ”churros” (=friterade bakverk).

Bor man på Mallorca blir det de typiska wienerbrödsliknande ”ensaimada” istället.

Julaftonsnatten är lång och fylld av glädje och det tillhör att gå och besöka Betlehemskrubban, på spanska kallad ”El Belén”.

Denna förekommer i de mest varierande former. I många stadsdelar och i byar skapas en levande krubba, det vill säga allt ifrån Jesusbarnet till herdarna och korna och fåren är äkta.

Det bräks och romas och barnet i krubban skriker i högan sky eller gurglar och stortrivs.

Till och med finns där en brasa på hällen (Detta är motsvarigheten till Påskens levande passion, då den som spelar Jesus t om blir ”korsfäst”.

Båda är uttryck av den djupt liggande katolska traditionen i landet, en tradition som är lika mycket populärkultur och teater som religion).

Spanjorerna älskar att spela teater och traditionen med alla olika festligheter har sin grund i det romerska spanska samhället.

Gladiatorspelen lever kvar i tjurfäktningen, som i dag är en omdebatterad fråga i landet och som har förbjudits i en del kommuner i Katalonien.

På juldagen serveras vanligtvis först en hemgjord buljong med fyllda stora snäcknudlar och därefter kalkon eller spädgris, med friterad kulpotatis och en stor, god sallad, smaksatt med selleri, olivolja och olika typer av vinäger samt citron.

Efterrätten består av de spanska julkonfekten, de s k ”turrones”, gjorda på tusen olika sätt med mandel eller nötter, i form av nougat eller mandelmassa fylld med kanderade frukter.

De kan vara i form av tjocka kakor av mörk choklad, fylld med rom och russin eller kanderade körsbär.

Variationen är enorm och tillverkningen utgör en betydande, om än tidsbegränsad industri i landet.

Den är givetvis vanligen koncentrerad till de områden nära Medelhavet, där mandelodlingarna finns.

Som till exempel på Mallorca, där den dock är av med hantverksmässig tillverkning och även gärna görs i hemmet.

De mest typiska formerna är som brända mandlar och som hemgjord mandelmassa smaksatt på olika vis och som läggs som en tjock smet mellan det som kallad ”neulas” på katalanska och som är lövtunna runda risrån.

De är gjorda på samma sätt som oblaten som delas ut vid mässorna.

Till alla god mat dricker man något extra fint vin och man dricker sidra från Nordspanien eller en fin, avkyld c a v a, som är den spanska motsvarigheten till Frankrikes champagne.

Cava betyder källare och där finns många kilometer långa källare i de stora tillverkarnas bodegor.

De flesta i Katalonien, av vilka Codorniu Freixenet hör till de mest kända.

På Mallorca är det en gammal sed att under kyliga kvällar sitta framför den öppna spisen och bränna rom, ”fer ron cremat”.

I en eldfast keramikform, av det för ön så karakteristiska slaget, hälls flaska rom och i den blandas mandel, russin, citronskal och socker.

Med en tändsticka sättes eld på vätskan och spriten brinner upp.

Kvar är en mycket god spansk typ av glögg, som av namnet att döma nog brändes på liknande sett förr i tiden också hos oss.

Fram till i år har Annandagen varit en helgdag i hela den katalansktalande delen av landet (Katalonien, Valencia-regionen samt Baleariska övärlden.

En extra ledig dag! Men, i det idag krisdrabbade Spanien har den och en rad andra helgdagar av religiöst ursprung blivit arbetsdagar även i dess delar.

Slut på privilegiet, vilket mest gynnade alla dem som inte arbetade inom handels- och turistnäringen.

Researrangörerna är förstås inte glada åt en reform som tar bort de gamla ”puentes” (=broarna) då många passade på att ta sig en extra bonusresa.

Den absolut minst produktiva veckan i Spanien, har varit vecka 49, då landet formligen stannade.

Flera miljoner bilar, tåg, bussar brukar sättas i rörelse redan på fredagskvällen den 2 december och många extraflyg har behövts för att tillgodose alla de som skulle resa mellan då och egentligen den 9 december, men som gärna sträcktes ut till måndagen den 12.

Det är nämligen så att den 6 december är den Spanska Författningsdagen (vem bryr sig om det annat än politiker och militärer och liknande?) och den 8 december är det Maria den Obefläckades Dag, eller Jungfru Marias dag.

I oktober var det mellan den 11 och 17 som väldigt många ”tog ut” extradagar och reste bort.

Till varmare, eller till kallare länder, allt efter behag. Karibien, Thailand eller Stockholm.

Hur ska detta gå?

Det blir något av en landssorg, jag lovar.

¡Feliz Año Nuevo! ¡Molt Anys!

Nyårsfirandet går i c a v a n s och det uppsluppna firandets tecken.

De allra flesta spanjorer samlar sig framför en TV-skärm, hemma, på barerna, på en restaurang eller på ett torg, för att invänta klockslaget n o l l och därefter låta festen ”braka lös”.

De mest populära av landets artister eller TV-stjärnor brukar vara de som får den stora äran att leda den spännande timmen före klockslaget n o l l på en alldeles speciell klocka, nämligen den som finns på Rådhuset i Madrid, vid torget Puerta del Sol (Från detta torg räknas km-avstånden på alla spanska riksvägar.

Alla vägar bär alltså inte till Rom här, utan till Madrid).

Det är en mycket speciella klocka som ringer varje kvart och som denna kväll är inställd så att den den sista minuten ringer varje kvarts minut.

Det är det som trappar upp spänningen till klimax.

Inte bara väntar man på nollslaget, utan på den starttid som ges för att försöka få i sig de 12 vindruvorna innan slaget n o l l.

Det gäller att få tag i små druvor och då helst utan kärnor!

Så börjar varje nytt år i Spanien, med allas munnar fulla av druvor kan festen börja.

Hemma, hos goda vänner eller på gator och torg.

Trettondagshelgen

Spanjorerna har också bevarat den gamla sedan med att fira De Tre Vise Männen, som på Trettondagsaftonen kommer ridande på kameler, eller hästar och blir åtföljda av en rad olika figurer.

Det kan vara en kortege av barn ridande på ponnyhästar eller gående utklädda till pager, med färggranna dräkter.

Barnen får gåvor, som delas ut på stadens stortorg, där borgmästaren hälsar De Tre Vise Männen välkomna och sedan läser upp barnens namn (De som har gåvor inlämnade i förväg på kommunhuset).

Det är också många som följer den gamla seden och sätter ut mjölk och frukt till kamelerna och låter barnen vakna och själva se efter vilken gåva de Vise Männen har lämnat i gengäld.

Margareta Strandman Dahlberg

—

Margareta utkom 2010 med boken ”Mallorca – ö i världen” och gav 2012 ut sin andra bok om Mallorca, “Vardagsskildringar från 60-talet till idag”.

Margaretas hemsida hittar ni här: Mallorcaboken

Böckerna finns att köpa på Bodegan MACIA BATLE i Santa Maria, på herrgårdshotellet SA TORRE i Alquerias, Santa Eugenia samt hos bokhandlare och på nätet i Sverige.