De olika tidszonerna i Europa – och som ni ser ligger Spanien och Portugal i olika zoner
Omställningen till vintertid närmar sig.
I ett land som redan har så skev tidsplan som Spanien innebär detta ytterligare påfrestningar.
Därför skulle många av oss uppskatta om det förslag att ändra Spaniens tidszon nu äntligen gick igenom, helst samordnat med att sommartiden avskaffas.
Då kan kanske äntligen spanjorerna få litet mer människovänlig dygnsrytm.
Mer om detta nedan.
Den anekdotiska geografiläraren började sin undervisning med att förklara att ”Jorden har formen av ett klot, ehuru mycket större”.
Vi kan ju lägga till att klotet är en aning tillplattat vid polerna på grund av jordens rotation, men det kan vi bortse från, det är så litet.
För att vi skall hitta rätt på jordytan har man delat in den i ett rutmönster, baserat på vinklarna.
Så är ekvatorn indelad i 360 grader, och om man följer en longitud runt jorden förbi båda polerna passerar man också 360 grader.
Avståndet från ekvatorn till nordpolen är 1000 mil, 10 miljoner meter.
Det var en gång basen för att införa metern som längdmått.
Medan avståndet mellan graderna är detsamma när man följer longituderna från norr till söder (eller tvärtom) blir latitudcirklarna mindre och mindre när man väljer latitudcirklar vid högre longituder (på norra halvklotet).
Det är lätt att räkna ut att graderna svarar mot 10 000 000 dividerat med 90 meter, dvs 111 km.
Det går 60 minuter på en grad, så varje minut svarar mot 10 000 000 / 90 x 60 meter, dvs i runda slängar 1 852 meter.
Det är vad sjömännen har valt som avståndsmått, en sjömil eller en nautisk mil.
En kabellängd är en tiondedel, 185,2 meter.
Vad har nu detta med tiden att göra, och med att Europa ligger snett?
Jorden roterar ju, den gör ett varv på 24 timmar.
Solen står därför på varje plats (där den går upp överhuvudtaget) som högst på himlen var 24 timme.
Den ursprungliga definitionen av mitt på dagen, klockan 12, var när solen stod högst på himlen.
Det kallas medelsoltid.
Det är praktiskt, man kan enkelt lägga alla de aktiviteter som kräver solljus på rätt del av dygnet.
Men det är också opraktiskt, när man rör sig i riktning från öst till väst (eller tvärtom) ändrar sig tidpunkten när det är mitt på dagen hela tiden.
I Spanien användes medelsoltid fram till år 1900, men då hade resandet utvecklats så att man inte kunde fortsätta med det: det blev omöjligt att sätta upp förnuftiga tidtabeller till och med för hästdiligenser.
Därför infördes i stället en enhetlig tid för alla delar av Spanien (utom Kanarieöarna) år 1900 genom kungligt dekret, utfärdat av drottning Maria Cristina.
Det trädde i kraft 1 januari år 1901.
Den tid man valde var västeuropeisk tid, vilket var detsamma som Greenwichtid fram till dess det hela komplicerades av sommartiden.
Detta passade Spanien rätt väl, även om större delen av landet ligger väster om nollmeridianen och därför middagen kommer litet för sent, men inte katastrofalt så.
En del spanjorer kan ha retat sig på att man på så sätt hade samma tid som ärkefienden England, det andra land som har västeuropeisk tid.
Så fortsatte det fram till slutet av första världskriget och borde ha fortsatt ända sedan dess.
Då infördes sommartiden.
Den ställer till oräkneliga komplikationer och kostnader vid de två årliga ändringarna av tidsschema utan att någon egentligen vinner något på det.
Sedan kom en period, när sommartiden infördes och avskaffades nästan varje eller vartannat år under 1920-talet, och ingen blev klok på tidsschemat.
Under andra republiken 1930 – 1936 hade man inte sommartid.
Under inbördeskriget 1936 – 1939 hade Spanien sommartid, men för att komplicera allt använde parterna i inbördeskriget olika datum för övergången mellan sommartid och vintertid.
Båda parter höll sig emellertid till västeuropeisk tid, i princip.
Den som sedan gjorde Spaniens tid fullkomligt obegriplig var general Franco 1940.
Mycket snart efter hans maktövertagande gick han över till centraleuropeisk tid med sommartid.
Jag har sett angivelser att detta hade att göra med att han ville vara i samma tidszon som Tyskland för att underlätta navigeringen för eventuella tyska flygplan.
Efter Francoregimens fredliga fall har tidszonen inte ändrats, det är fortfarande centraleuropeisk tid med sommartid som gäller!
Nu till Europas kust, som är sned.
Den går alls inte i nord – sydlig riktning, som man gärna föreställer sig.
En timmes tidsskillnad svarar mot 15 grader i latitud.
Göteborg ligger på 12 grader östlig längd, Stockholm på nära 19 grader östlig längd.
Att ha centraleuropeisk tid på vintern, vilket är Greenwichtid + 1 timme, passar därför Sverige mycket väl.
Spanien ligger långt västerut.
Palma ligger på drygt 2 grader ostlig längd, alltså nära nollmeridianen.
La Coruña i väster ligger på nära 8½ grad västlig längd.
Rätt tidszon för Spanien vore därför västeuropeisk tid, som normalt svarar mot Greenwichtid.
Redan från början ligger Spanien tidsmässigt en timme fel.
Än värre blir det när sommartiden kommer med i sammanhanget.
Under sommaren, som nu har utvecklats till att omfatta nästan hela året är centraleuropeisk tid med sommartid Greenwichtid + 2 timmar.
En glad sol för alla – oavsett vilken tidszon man nu råkar befinna sig i
Alltsedan 1996 sträcker sig sommartiden från sista söndagen i mars till sista söndagen i oktober.
Myndigheterna försöker alltså påverka och störa vår dygnsrytm under sju av årets månader.
Utom allas störda dygnsrytm kostar omställningarna två gånger om året betydligt mer än vi tänker oss.
Det är kostnader för att planera om alla tidtabeller för flyg, bussar och tåg.
Här gäller det inte bara att ändra en siffra i ett papper utan att försöka koordinera så att omställningen verkligen kan genomföras, med ett minimum av störningar i samhällets funktioner.
Sommartiden har i och för sig ärorika anor.
Första förslaget för den kommer från Benjamin Franklin år 1784.
Reformen började på allvar diskuteras 1895, när den skulle vara ett medel för att få ut mer arbetstid från arbetarna vid fabrikerna.
Det var sedan under världskrigen som den slog igenom på allvar.
Under första världskriget införde Tyskland och dess allierade samt Sverige och Storbritannien sommartid.
Under mellankrigstiden användes sommartid i begränsad utsträckning fram till andra världskriget, när många av de krigförande länderna införde sommartid för att öka produktiviteten och antalet arbetade timmar.
Därefter har Sverige tillämpat sommartid sedan 1980, till en början efter stora protester från bönderna, som ansåg sig förlora dyrbar arbetstid genom reformen (arbetstiden var vad den var, reglerad genom avtal, men de första timmarna kunde inte utnyttjas eftersom det låg dagg på fälten, så att grödorna då blev fuktiga och inte kunde skördas).
Det var samma argument som användes mot sommartid när den först infördes år 1916 och som gjorde att Sverige avskaffade den redan år 1917.
Sommartiden är ett försök att fiffla med människors dygnsrytm.
Ursprungligen var det ett sätt att få arbetare att arbeta längre.
Arbetets början på morgonen var fastställd genom avtal (generella eller enskilda).
När sedan arbetsdagen led mot sitt slut kunde man lättare begära ytterligare arbetstid om solen stod högt på himlen.
Detta manipulerande av människors dygnsrytm kan fortsätta till dess alla har anpassat sig till den nya tiden, när man så småningom lägger arbetstidens början en timme senare.
När man återgår till normaltid förlorar man det man vann.
Därför är vinsten bara skenbar.
Ändringen påverkar ju människors dygnsrytm två gånger om året.
Det märks troligen mest i t ex Spanien, där tiden redan från början är förskjuten.
Den troligaste effekten är mindre sömn under dygnet.
Om Spanien hade behållit den sedvanliga fördelningen av arbetstiden under dygnet skulle man ha haft en lång paus mitt på dagen, ofta med någon timmes sömn, och sedan en sen avslutning av arbetsdagen som kompensation.
Spanien har emellertid alltmer gått över till nordeuropeiska dygnsrytmer.
Genom tillgången på luftkonditionering kan man arbeta effektivt mitt på dagen också under sommaren.
Detta har lett till att man fortsätter med de mycket sena kvällarna men förlorar sömnen mitt på dagen och får ett sömnunderskott.
Vad det betyder för vuxna är svårt att visa, men för barn som får för litet sömn (spanska barn är ju ute och leker till väl efter kl 12 på natten) är det definitivt skadligt.
Övergångarna mellan normaltid och sommartid innebär ju en ändring av dygnsrytmen.
En timme förskjutning är kanske inte alltför allvarligt, de största problemen får de som skjuter dygnet med flera timmar (jetlag).
Men man har visat en viss ökning av trafikolyckorna i samband med ändringarna (förarna får för litet sömn) liksom en ökning av antalet arbetsplatsolyckor.
Man har också påvisat en ökning av frekvensen av hjärtinfarkter och av självmord.
Man rubbar inte ostraffat människors dygnsrytmer.
Nackdelarna med sommartid har fått Ryssland att införa ”permanent sommartid”: den sista omställningen mellan sommartid och normaltid gjordes i mars 2011, när tiden i alla tidszoner (de är många i jättelandet Ryssland) har en normaltid som ligger två timmar före närmaste sann soltid.
Avskaffa sommartiden!
Mina slutsatser när det gäller Spanien är enkla.
Den viktigaste: avskaffa sommartiden.
Den mindre viktiga: gör en reform till västeuropeisk tid, så att klockorna stämmer bättre med solen. Då skulle Spanien få normaltid samma som grannen i väster, Portugal, och åtminstone komma närmare sann soltid.
Det kan tyckas vara oviktigt om solen står högst på himlen kl 12 eller kl 2, man kan ställa om sitt dagsprogram så att det passar, men traditionens makt är stor: fabrikerna börjar kl 07.00, kontoren öppnar kl 09.00 och kontorsslaven arbetar 9 till 5 (precis som i filmen med Jane Fonda och Dolly Parton).
I september i år föreslog det spanska parlamentets “subcomisión para el estudio de la Racionalización de Horarios, la Conciliación de la Vida Personal, Familiar y Laboral y la Corresponsabilidad” (kommitté för att studera rationaliseringen av tidsscheman för att harmonisera liv, familj och arbete och ledarskap) att Spanien skulle återgå till västeuropeisk tid, det vill säga Greenwichtid.
Ett bra förslag från en kommitté med ett långt och komplicerat namn.
Jag stödjer slutsatsen!
Lave Fischer
