Krönika: Sena vårtecken
Vacker utsikt över Alcudiabukten.
Våren är tiden när erotiken slår behagfullt följe med naturens krafter.
Det är en tid när hormonerna tycks svämma över som flod i kropp och själ efter vinterns ebb och gäspande dvala.
I Palma på Born och Ramblan strosar lättklädda och avklädda.
På uteserveringarna trängs längtan och flirtande ögonkast med löften om vidare äventyr.
Hela denna omedvetet larmande och gestikulerande parad av signaler och poser handlar ju egentligen bara om en av naturens mest exploaterade beteenden, nedärvd sedan tidens början.
Nämligen vår vilja till reproduktion.
Reproduktion, – vilket fullständigt hundraprocentigt tråkord för någonting så spännande och lustfyllt som en av vårens mest livsbejakande ritualer.
Med detta kanslimarinerade språkbruk blev plötsligt våren degraderad till brun gabardinkostym och vita tubsockor i sandaler.
Den blev i ett slag både håg- och charmlös utan vare sig erektion eller galande bifall.
Reproduktion låter mer som en unken rubrik i en socialpolitisk avhandling från 70-talet, än alla gnistrande och sprakande livsandar som så här års väcks till liv på vår paradisö mitt i havet.
Utsikt över Alcudiabukten.
Kanske i senaste laget att skriva en vårkrönika nu när temperaturen börjar skvallra om att försommaren lite försynt börjar banka på dörren.
Trots detta finns det små skygga vårtecken vilka dröja sig kvar i det längsta.
Dessa flämtande bloss av vårlig yra har oansenliga namn såsom Ophrys Balearica och Testudo Iberia eller t.hermaii om man nu skall vara riktigt noga.
Är det något jag har lärt mig under mina snart 10 år som guide på Mallorca så är det just det att det är bakom det till synes oansenliga, som det stora äventyret verkligen döljer sig. Ophrys och Testudokan tjäna som goda bevis för detta.
Almanackan anger att det är i slutet av April.
Luften är krispig och varm som en nystruken skjorta och markens nyväckta dofter fyller sinnet med hoppfullhet.
Så här års är det alltid så vackert att vandra med lite havskontakt.
Medelhavet får just vid den här tiden på året den där lite speciella blågröna färgen, vilken osökt för tankarna till några av Renoirs mest berömda verk.
Vandringen denna dag utgår från trakterna kring Arta och tar sig via Monestario de Betlem med hissnande utsikter utöver Alcudiabukten ner mot slutmålet i den ganska charmlösa byn Son Serra dit jag anländer sent på eftermiddagen.
Utsikt ut över Alcudiabukten med Tramuntana i fonden
I skyddande halvskugga under ett utskjutande klippblock och vänd mot havet står hon.
En rar orkide med viljan att bli sedd och förförd med samma klassiska knep vilka naturen har använt sig av under miljontals år.
Hon är en solitär skönhet i väntan. Man skulle kunna säga att hon rent av är en naturlig skönhet utan något behov av ansträngd prålighet.
Hon är balanserat sval och inbjudande med ett kroppsspråk som förföriskt signalerar, kom jag är redo.
Hela blomman är en detaljrikt skräddad paradisskrud i sammet och siden.
Mönstret på hennes hängande läpp liknar en insekt.
Ett sensuellt ”raff-set” med syfte att locka till sig en förbipasserande och parningssugen bevingad prins, som i tron att det är hans drömprinsessa låter sig uppbjudas till dans på den inbjudande läppen.
På det sättet pollineras orkiden och uppnår sitt syfte och mål, att reproducera sig.
Leken mellan bi och blomma är över i ett ögonblick. Parningsdräkten har uppfyllt sitt syfte och spricker sorglöst i sömmarna.
Sakta läger hon sig ned – döende efter fullgjort uppdrag.
Döden är dock skenbar.
Den är egentligen bara en vila tills dess att naturen har tillryggalagt ytterligare ett varv.
Nästa April kommer hon att stå där igen i halvskuggan under klippblocket och förföriskt locka aningslösa förbipasserande med sina oemotståndliga attribut.
Ophrys Balearica
Väl framkommen vid torrenten vilken skär djupt in i landskapet straxt utanför Son Serra stöter jag helt plötsligt på mitt andra vårtecken.
En sköldpaddshona med det attraherande namnet testudo iberia.
Hon ligger helt stilla bredvid den lilla grop hon just grävt ut.
Där skall hon i skydd av mörkret under nattens första timmar lägga sina ägg.
För sköldpaddan handlar det om att lägga sina ägg vid en tid på dygnet när inte vakande ögon från skyn som t.ex. korpar kan se var och när hon ”värper”.
Efter fullgjort uppdrag sopar hon sakta och försiktigt igen äggropen med sand och småsten, varefter hon avviker så sakteliga från skådeplatsen utan att bli upptäckt.
Hennes runda svarta ögon återspeglar en fridfull klokskap.
Hela hennes väsen vittnar om visheten i att leva ett liv i sakta mak.
Med hasplåt på magen och torpartak på ryggen blickar hon förnöjsamt in i framtiden och låter sig förmodligen inte beröras nämnvärt av allt det larm som omger oss människor till vardags.
Jag glömmer aldrig hennes blida ögon.
Trädens långa skuggor anger att eftermiddagen är långt gången och det slår mig samtidigt att naturen har sin egen inbyggda klocka.
Hennes beteende har liksom orkidens varit detsamma sedan begynnelsen.
Miljontals år har utmejslat ett livsmönster som vare sig Gud eller människan kan ändra på.
Även för henne handlar det om en av livets stora förutsättningar, reproduktion och återfödelse.
Testudo Iberia.
Fredric Cederlund
—
Fredric Cederlund arbetar som privat guide och event arrangör på Mallorca.
För mer information: www.outdoormallorca.com
Eller följ med och bli uppdaterad på: www.facebook.com/outdoormallorca
