Krönikören skriver om böcker, bokhyllor och nya läsvanor
En bok till julklapp.
Julen närmar sig, och då kommer alltid frågan: Vilka svenska böcker är det som gäller som julklappar till svenskar i förskingringen.
När jag kommer till ett hem där jag inte har varit tidigare har jag ovanan att ägna en lång tid framför bokhyllorna.
De säger så mycket om innehavaren och om andra som tidigare har påverkat urvalet av böcker.
Det gäller också på Mallorca: kommer jag till svenska hem blir det inspektion av deras bokbestånd.
Det är nu inte många svenska hem på Mallorca som har sina bokintressen dokumenterade på detta sätt för en längre tid, de flesta har burit de aktuellaste böckerna med sig i sina resväskor under som längst de senaste 10 till 15 åren.
Oftast är det spänningsböcker och romantiska berättelser man finner.
Men boksamlingens storlek säger en hel del om ägaren: ryms böckerna på en hylla eller har man placerat in fler bokhyllor på olika håll för att få plats med alla böckerna?
Bokmalarna är inte så många att det har lönat sig med svenska bokavdelningar i bokhandlarna eller med svenska antikvariat, så man kan utgå från att alla böcker har släpats med i resbagaget vid resorna till Sverige.
En del har sänts som julpaket av släkt och vänner, naturligtvis.
Frågan blir då: kommer det att fortsätta på detta sätt, med bokintresset begränsat av transporterna.
Nu är hela bokutgivningen under omvandling, och därför ett par reflektioner hur det kommer att påverka läsandet hos utlandssvenskarna.
Med internet och utvecklingen av läsplattorna (hellre än surfplattorna eller datorerna) har bokhyllorna förvandlats till pyttesmå minnen i plattan.
Ett flashminne stort som ett frimärke kan innehålla tusentals böcker, med text eller upplästa.
Eftersom det är lätt att importera filerna över Internet blir det lättare att köpa svenska böcker, så bokintresset borde öka hos oss svenskar i förskingringen.
Men det gör det omöjligt att kolla upp värden genom att titta på hans bokhyllor…
En exemplariskt fullproppad bokhylla på Stockholms stadsbibliotek
Skulle detta riskera att medföra pappersbokens död?
Kanske inte ändå.
Det finns nog många som, i likhet med mig, vill läsa en bok på riktigt, glättat, papper i fina pärmar.
Bara känslan är något särskilt.
Även om Internet är ett hot mot pappersboken är det kanske också dess räddning, åtminstone för utlandssvenskar.
Det ges ju ut allt fler böcker, och de får inte riktigt plats i bokavdelningarna i Corte Inglés och de andra försäljningsställena, även om de tar avsevärd plats.
Då kommer äldre böcker och böcker på exotiska språk i kläm.
Till och med urvalet av böcker på engelska är minimalt och mycket ensidigt, och inga boklådor har nu svenska böcker, trots den svenska kolonins storlek.
Också de populäraste spanska böckerna försvinner från handelns hyllor efter något år, reas ut och blir utgångna från förlagen.
En internetbaserad nyhet kanske kommer att ändra detta.
Redan nu ges en del tidskrifter ut som tillverkas på beställning.
Därför är följande scenario från en nära framtid realistiskt:
När kunden kommer in till den lilla bokhandeln i nån gudsförgäten håla och vill köpa en sällsynt bok beställer bokhandlaren motsvarande fil från förlaget över internet.
Sen skriver en specialskrivare ut boken, binder den (inga böcker är ju bundna längre, alla görs med blockband även om de har hårda pärmar!), förser den med designade pärmar och packar kanske in den i presentpaket.
Bokhandeln kan på detta sätt med ett minimum av lager sälja böcker med ett jättelikt urval på många språk, både nyare och äldre och med ett minimum av lagerkostnader.
Den stod där häftad, som på nåd
bland husets bundna bokförrådJ L Runeberg 1840: Fänrik Ståls Sägner. första samlingen
När därför någon i svenska kolonin vill köpa den senaste Keplerboken ”Sandmannen” eller kanske Viktor Rydbergs ”Fribytaren på Östersjön” kan han göra det i bokavdelningen på varuhuset i Palma eller i den lilla boklådan i Santa Ponça.
Jag tror inte att det kommer att medföra en renässans för Zacharias Topelius, Olle Hedberg eller Frank Heller, inte för att de inte skulle bli åtkomliga utan för att de trots allt känns litet mossiga och bedagade för en modern läsare.
Var tid har sina böcker, vår tid har mycket tjockare böcker (det går så mycket fortare att producera text med dator än när man skall pränta med bläckpenna) och också mycket bättre researchade böcker (Zacharias Topelius ”Fältskärns Berättelser” har inte samma trovärdighet och moderna stil som Peter Englunds ”Ofärdsår”).
Oavsett om trenden kommer att gå mot att böckerna kommer på läsplattorna eller i böcker tillverkade på stället hoppas jag att Internet på detta sätt bidrar till att bokläsningens konst inte glöms bort.
Lave Fischer