Krönika: Kallaste vintern på 50 år

Kallaste vintern på Mallorca – på 50 år!

Jo då, det stämmer enligt dem som vet mer än jag och det skulle inte förvåna mig alls för hualigen vilka månader det varit.

Skulle kunna påstå att det var hyggligt fram till årsskiftet, men sedan…

Nu bor ju vi lite utsatt kanske, på öns nordöstra del.

Tittar jag ut mot havssidan (Alcudia-bukten) har jag Formentors yttersta udde med fyren lite till vänster och rakt fram Medelhavet hela vägen till Frankernas Rike.

Formentor från min synvinkel

Så när Nordan friskar i finns där inget som tar emot innan den når oss.

I vår närmaste by Colonia Sant Pere, som ligger kanske fyra kilometer härifrån, blåste det så kraftigt och vågorna gick så höga att de tunga betongsofforna som står utplacerade utefter strandpromenaden flyttade på sig.

Till och med “Policia Local” var ute och fotograferade.

Sjömanshustrun som väntar och soffor som kanar runt

Temperaturen, som låg runt åtta grader, kunde jag stå ut med (man är väl från Vikingasläktet), men denna blåst var inte så kul att handskas med.

Den är verkligen svår att skydda sig emot.

Stackars sambon åkte på en rejäl förskylning som till och från fortfarande sitter i.

När det var som värst förbrukade han en toalettpappersrulle per dygn för att snyta sig i.

Man undrar var allt snor kommer ifrån.

Han borde ha fått vätskebrist utav allt detta snytande.

Jag kom väl lindrigare undan men hade tidigare för vana att om möjligt ta en promenad på minst 1 timme varje dag (ni vet det där med helst 10.000 steg om dagen).

De senaste tre månaderna har det inskränkt sig till soptunnan och tillbaka c:a 30 sekunder – vilket ras!

I slutet av februari, i början av mars kom snön.

Snö över Serres de Levantes

Så pittoreskt va?

De stackars mandelträden som så försiktigt börjat slå ut slog förskräkt på reträtt och gick i ett vegatativt tillstånd.

Fåren som blivit klippta frös (tror jag i alla fall ) och det gjorde även jag.

På marknaderna kämpade försäljarna med att hålla preseningarna på plats i blåsten samt mot usel försäljning och på vår månatliga loppis i Arta fanns knappt en kotte.

Men, men…

Efter regn kommer sol och efter snö kommer tö och för ett par veckor sedan såg det ut så här hemma hos oss.

Vackert som ett vykort

Ordningen är återställd så nu spottar vi i nävarna och tar nya tag.

Hasta pronto!

Christina Johansson