Krönika: Helgon, helgon

Sankt Antonius – som firas på mängder med platser på Mallorca i kväll

Mallorca och helgonen.

Som i så många katolska områden har många orter på Mallorca uppkallats efter helgon.

Det kan då vara intressant, om man bor här en längre eller kortare tid, att veta något om helgonet orten är uppkallad efter.

Det är oftast dramatiska berättelser som berättas om helgonen, så i motsats till vad man först tror var de inte några lugna eller ens fredliga människor.

I många fall är det berättelser från långt förgångna tider, och de har säkert förändrats med tiden, oftast har de blivit mer dramatiska allt eftersom tiden har gått.

Först litet om helgon i allmänhet.

Karriären till att bli helgon fortsätter, i motsats till de flesta karriärer, efter döden.

Än har ingen blivit helgon på riktigt under sitt liv.

Helgon finns det i katolska kyrkan och i de ortodoxa kyrkorna.

De som är aktuella på Mallorca är katolska, den katolska kyrkan har regerat länge här.

Behovet av helgon var uppenbar för de första kristna, och det har bara tilltagit.

Det var ju uppenbart att Gud fader var överlastad av alla de tillströmmande tillbedjarna och av alla hedningar som gick över till kristendomen och som därmed hade jättemängder av obehandlade onda gärningar att ta upp.

Han behövde därmed handläggare som tog sig an vars och ens sak och som sedan lämnade ärendet vidare.

Proceduren för att bli helgon har varierat, de första helgonen finns i bibeln och deras legitimitet har inte prövats.

Under de första århundradena blev man helgon på litet lösa boliner, det var martyrer för kyrkans sak eller sådana som betraktades som särskilt högtstående, kanske bara i en eller ett par församlingar.

Så småningom började man en noggrannare kontroll av kandidaternas CV, och sedan medeltiden har en strikt urvalsprocess införts.

Det har medfört att ett och annat helgon från den första tiden kanske inte helt uppfyllde antagningskriterierna.

Det gäller också senare, där många vördades lokalt som helgon utan godkännande från kyrkan centralt.

De har helt sonika strukits ur rullorna, om de ens var med.

Många har också senare fått avsked från jobbet sedan kyrkan kontrollerat ansökningshandlingarna.

Det har ibland gällt sådant som att man betvivlade att personen hade existerat eller varit kristen.

Exempel på helgon där man tvivlar på existensen är t ex St Josafat.

I den tidiga kyrkan hände det troligen att potentiella medlemmar var intresserade men kände att något speciellt heligt i deras tidigare religion var så bra att det inte borde tas bort hux flux.

Det finns en teori att detta gäller just St Josafat, en möjlig avatar till Boddhisatva, en sorts buddhistiska helgon.

Så St Josafat finns inte längre i helgonkalendern.

Det sägs att så länge St Patrik, Irlands skyddshelgon var med som helgon fanns det inga ormar, djävulens kreatur, på Irland, men när han togs bort kom ormarna.

För att avancera till att bli helgon måste man först bli saligförklarad.

Det görs vid en process vid något som liknar en domstol.

Guds advokat pekar på kandidatens alla stora meriter och som bevis används framför allt det faktum att han utfört mirakler, d v s fått något att ske som bröt mot naturlagarna.

Djävulens advokat har till uppgift att sätta dessa bevis under luppen och påvisa om det fanns tveksamheter.

Den som saligförklarats och därmed var vördnadsvärd fick sedan tillbedjas inom sitt lokalområde.

Sådana saligförklarade är de flesta svenska helgonen t ex St Erik, St Eskil, St Botvid och St Ansgar.

För att bli helgon på riktigt måste kandidaten genomgå ytterligare en rättegång.

Där skall Guds advokat än en gång gå igenom alla meriterna och framför allt kunna peka på ytterligare mirakler i kandidatens namn.

Djävulens advokat skall peka på alla tveksamheter och avvikelser och om möjligt visa hur miraklen kanske inte var så mirakulösa.

Om denna rättegång utfaller väl kanoniseras (helgonförklaras) kandidaten och kan tillbedjas och användas som mellanhand till Gud av alla inom kyrkan.

Enda riktiga svenska helgonet är St Birgitta.

Nu till orter uppkallade efter helgon:

St Elm ligger längst västeröver på Mallorca, ett gammalt fiskarsamhälle, nu en mysig badort med lång långgrund sandstrand.

Det finns flera restauranger med mycket gott rykte.

Utanför Sant Elm i norr ligger den vackra obebodda ön Dragonera, ett naturreservat.

Vägen till St Elm från Andratx är inte lång men desto krokigare och smalare.

St Elm eller St Elmo eller San Telmo hette egentligen Erasmus från Formia.

Han levde i slutet av 200-talet och dog martyrdöden vid kejsar Diocletianus förföljerser av de kristna år 303.

Han var biskop i Kampanien (runt Neapel) med Formia som sin residensstad.

Han har blivit sjömännens helgon och beskyddare.

Han är nog mest känd för St Elmselden, ett riktigt hemskt fenomen, de som upplevt det glömmer det aldrig.

Under riktigt intensiva åskväder och stormar till havs blir den elektriska spänningen i luften så hög att man får elektriska urladdningar från alla spetsiga föremål.

St Elmselden sprutar ut från master och rår.

Det mest bekanta spökskeppet av alla – den flygande holländaren

Det mest bekanta spökskeppet av alla, den flygande holländaren, beskrivs som ett skepp som kommer seglande i den värsta stormen med alla segel satta och med St Elmselden flygande från hela riggen.

Möter man det skeppet skall man ta sig i akt, det är ett dåligt omen, förebådar olycka och bråd död.

Santa Ponça är en liten stad som ligger vid en vik med en fin, skyddad strand ca 20 km väster om Palma.

Staden har all service.

Den är mest känd för sina stora förorter, som kallas Nova Santa Ponça, med inriktning på golf och segling.

De viktigaste attraktionerna i Santa Ponça är tre golfbanor och yachthamnen Port Adriano, en av de viktigaste yachthamnarna på Mallorca vid sidan av Palma.

I Santa Ponça låg en gång en mindre romersk befästning, kallad Sancta Pontia.

Betydelsen av Pontia är oklar: medan det skulle kunna syfta på påven (Pontifex Maximus) verkar det troligare att det syftar på en bro (pontia på latin betyder broar).

Oavsett härledningen hittar vi inget helgon här.

Santa Maria del Cami är ett litet vackert och vänligt samhälle, ligger vid järnvägen mot Inca ungefär en mil nordost om Palma.

Det är delvis en sovstad till Palma, många har dragit hit ut på landet men arbetar i Palma.

Det är också en viktig stad i vinindustrin, kanske nu den största inom Denominación de Origen Binissalem, större än Binissalem själv.

Vem Santa Maria var behöver inte förklaras, det största bibliska helgonet, Jesu moder.

Här får hon en bestämning, del Cami.

Det är katalanska och betyder Vid Vägen.

Många sådana tillägg innebär att man inte syftar på helgonet själv utan på en särskilt undergörande och inspirerad helgonbild.

Här en som stod vid vägen, medan (Santa Maria del) Carmen syftar på en mariabild på berget Carmel, Pilar på en skulptur på en pelare, Dolores (smärtornas Maria) syftar på en bild av den lidande gudsmodern, Purificación på Maria under en rituell rening, Concepción på den obefläckade avlelsens Maria (latin: immaculata conceptio).

Så egentligen borde alla flickor med dessa namn kallas Maria, men det vore nog litet långtråkigt.

Santa Eugénia är ett litet, rätt intetsägande men välhållet samhälle strax söder om Santa Maria på slättlandet.

Santa Eugenia var ett martyrhelgon från det tidiga 200-talets Rom.

Enligt legenden skulle hon ha flytt hemifrån i manskläder för att konvertera till kristendomen.

Fortfarande i manskläder blev hon abbot.

Genom ett mirakel botade hon en kvinna, som sedan försökte förföra henne.

När hon så blev avspisad anklagade hon, som hämnd, Eugenia för lösaktighet.

Eugenia kunde frita sig från anklagelserna genom att avslöja sitt riktiga kön.

Hon led sedan martyrdöden på juldagen 258 under kejsar Valerianus förföljelser av kristna.

Sant Jordí på södra kusten har magnifika stränder på båda sidor.

Byn grundades på 1800-talet som en fiskeby.

Inåt landet från stranden ligger de saliner efter vilka udden och staden Ses Salines uppkallats.

Utanför Sant Jordí ligger den lilla vackra ön Cabrera, med färjförbindelser till Sant Jordí.

För oss är helgonet mer känt som Sankt Georg, Sankt Göran eller Sankt Örjan.

Han var grekisk, från slutet av 200-talet, som blev romersk soldat och hög officer i Diocletianus personliga garde.

År 302 utfärdade Diocletianus ett påbud att alla skulle frambära ett offer till kejsaren, i hans egenskap av gud.

De romerska administrationerna var vid tiden rätt toleranta, man fick i stort sett ha vilka gudar man ville men måste erkänna kejsaren som gud genom offer till honom, tidens sätt att ta in skatt.

Georg vägrade, ville inte erkänna flera gudar, och blev därför halshuggen.

Berättelserna om hans hjältemodiga ingripande mot draken för att rädda prinsessan i tornet verkar ha tillkommit på medeltiden, men är väl värda att berättas.

Colonia Sant Pere är ett litet samhälle med fantastiskt läge och en bra hamn i södra ändan av Alcudia-bukten.

Att Sant Pere är St Petrus är lätt genomskådat, liksom Santa Margaretas, Sankt Vicentius, Sankt Lorents och Sankta Katarinas täcknamn bland orterna.

Varje ort, med eller utan helgonnamn, har sitt skyddshelgon, och de skall alla firas.

Den dan blir ledig.

Det betyder två lediga dagar per år, en för skyddshelgonet för den ort där man bor, en för den ort där man arbetar.

Det innebär att hela 0,7 procent av BNP går åt till att hedra eller fira helgon.

Det är inte litet!

Sankt Sebastian är skyddshelgon över Palma de Mallorca och firas 20 januari

De helgon som står härnäst i tur är St Sebastian och St Antonius.

St Sebastian var också ett soldathelgon liksom Georg.

Som straff för att inte ha betalat sitt offer till Diokletianus blev han straffad genom att bindas vid ett träd och använd som måltavla för kejsarens bågskyttar.

Som genom ett mirakel överlevde han och botade ett antal blinda.

Till slut blev han fasttagen och slagen till döds efter att ha provocerat Diocletianus år 288.

Det är Palmas skyddshelgon, firas 20 januari.

Ett annat helgon, aktuellt just nu, är St Antonius.

Han firas också i mitten av januari på flera ställen på Mallorca.

Det var en eremit som levde inspärrad under många år medan han upplevde att han anfölls av vilda djur och monster, som han försvarade sig mot genom att be.

Han lärde sig aldrig att läsa eller skriva och hade kortfattade ordväxlingar med besökare genom sprickor i det förfallna fort där han höll till.

Hans firande innebär bland annat att välsigna djuren.

De leds upp till kyrkporten där en präst stänker vigvatten på dem.

Vid processionen gäller det för den som är utklädd till Antonius att springa för att undkomma alla dem som, utklädda till bestar och demoner, springer efter honom och försöker slå och misshandla honom.

Inte att undra på att alla tycker det är roligare att spela demon än helgon.

Både firandet av Sebastian i Palma och Antonius i Andratx är tillställningar med lokalfärg som man inte skall missa!

Lave Fischer