Krönika: Från Lluc till Puig de Galileu

Vandringens början i steneksskogen

I torsdags var jag ute och vandrade med ett trevligt gäng.

En härlig tur uppe från klostret i Lluc till toppen Puig de Galileu och det gamla “casa de nieve”.

Vandringen utgår från P-platsen i Lluc (allra högst upp), men vi började lite längre upp på den asfalterade vägen mot Soller.

Det kan vara lite svårt att hitta om man inte vet precis vad man letar efter.

Det var molnigt rätt så kallt här uppe – bara nio grader.

Jag tittade upp mot himlen och såg de mörkare molnen och tänkte att det kan nog komma en skur.

Jag hann inte mer än tänka, så kom det några stänk.

Av med ryggsäckarna, på med regnkapporna och så fortsatte vi uppåt.

Gissa om det blir varmt med regnkappa, några kilon på ryggen och uppförsbacke!

Vi fortsatte i den täta fina ekskogen.

Vi gick förbi flera före detta gamla kolmilar och dess tillhörande små stenkojor som kolarna bodde i en gång i tiden.

Man gjorde faktiskt träkol ända fram till 1950 här på Mallorca.

Ett tungt och hårt jobb som dessa män arbetade med under de varma somrarna.

Vår vandring gick vidare uppför och regnkapporna åkte av – både av svett och för att det hade slutat regna.

När vi hade vandrat en timme genom skogen börjar de så typiska stentrapporna som byggdes för länge sedan.

Man byggde trapporna för att bland annat kunna transportera ned träkolen med tåliga åsnor.

Trappstegen är långa för att åsnorna skulle få plats med sina fyra ben.

Alla var på bra humör och berättade trevliga anekdoter från andra vandringar medan vi tog oss högre och högre upp.

Tiden går fort och efter ytterligare 30 minuter var vi ute ur skogen.

Ett litet stopp i trappan

Det är alltid lika fantastiskt när man kommer ut ur skogar och befinner sig en bra bit upp, utsikten är enastående mot bergen och havet.

Här uppifrån ser trädens gröna och lummiga kronor ut som ett stort fällt av broccoli.

Idag var det inte världens klaraste väder, men väldigt vackert ändå.

Tänk att man aldrig tröttnar på att se dessa vackra vyer…

Uppe på dessa lite högre berg kan man ha ibland tur och få se någon eller några av de stora svarta gamarna “es Voltor”.

Fåglarna håller på att göra sina bon vid denna tiden på året.

Och ja – vi hade tur och fick se ett par av Europas största fåglar – de är verkligen magnifika!

Efter två timmar kom vi fram har till en korsning med två pilar.

Den ena går mot ¨casa de nieve¨ och vi valde att gå åt det hållet.

Det finns inga träd här, det är bara gråa berg och stenar runt om.

Det var fortfarande molnigt, fåglarna höll sig gömda i skogen och när det är så tyst känns det allt lite melankoliskt på något sätt – men ändå väldigt mäktigt!

Man tänker som så, hur kunde de bo och leva häruppe år efter år för att packa snö så hårt det bara gick i dessa “snöhus” för att sedan, till sommaren, transportera ned isblock till byar och städer.

Människan har verkligen slitit och tack vare dem har vi många av dessa fina små stigar och trappor uppe i bergen.

Det renoverade så kallade “Snöhuset” (casa de nieve)

För att komma till Puig de Galileu måste gå tillbaka en bit på stigen från “casa de nieve” och sedan svänga av mot höger och fortsätta upp till toppen.

Men, när vi kom lite högre upp började det blåsa iskalla vindar och det var bara fem grader.

Vi fortsatte en bit till och tog en fruktpaus ytterligare 30 minuter, där vi bestämde oss för att hitta en plats med lite lä för att äta vår picknick.

Vi njuter i fulla drag både av smörgåsen och utsikten mot Mallorcas näst höga topp – Massanella ( 1.348 meter).

Men, vädret är inte det bästa för att sitta och njuta när det är så här kall och händerna känns som isbitar.

Jag tittade upp mot himlen, mot de mörka molnen, och tänkte som så, om det börjar regna nu…

Så, på med mössan och vantarna igen och vi fick nöja oss med att vi har haft en fin vandring och att vi kom upp på cirka 1.100 meter.

Mallorca bjuder på många vackra vyer

Det blåste rejält och stegen gick snabbare och snabbare, men snart var vi tillbaka till stentrappan med den otroligt fina utsikten ned mot klostret Lluc och alla fina träd.

Plötsligt blev det lä bakom berget och det kändes skönt att vandra nedför och att känna att värmen återvänder i våra kroppar och att näsorna slutar lysa rött.

Väl nere åkte vi till närmaste bar för en härlig kopp “cafe´con leche” och man kände sig så där härligt nöjd igen.

Vandringen som vi gjorde tog fyra timmar och går du från klostret i Lluc tar det sex timmar.

Vandrar du hit upp vid den här tiden och fram till april, så se alltid till att ha med dig en extra tröja, vindtät jacka, regnkappa, mössa och vantar.

Det är alltid mycket kallare på toppen!

Åsa Johannesson

Vill du följa med på en vandring är det bara att “hoppa på”.

Ibland är vi några stycken som vandrar – en annan dag tjugo.

Kontaktinformation hittar du min hemsida: Personlig Guide Mallorca