Gulli när vi grillade en kväll
En liten solskenshistoria.
Jag måste bara helt kort få berätta om en helt underbar “lite äldre” dam.
Hon heter Gulli och är mamma till vår närmaste granne.
Senast jag träffade Gulli, för säkert 8–9 år sedan, var tillsammans med hennes nu avlidne man Sven, då de var här nere på Mallorca och lånade dottern och mågens hus för några sköna veckors avkoppling i solen.
Både jag och min sambo tyckte så hemskt synd om henne, eftersom hon hade så fruktanvärt ont i bägge knäna.
Lederna var totalt utslitna och stackars Gulli kunnde knappt gå.
Bena hade blivit så hemskt krumma så hon vart alldeles hjulbent.
Hon försökte ta sig kortare promenader runt våra hus men det var knappt det gick.
Det blev som det brukar bli.
Vi skickade nå´t Julkort, och sen rann kontakten ut i sanden.
För drygt 3 veckor sedan dök Gulli upp igen.
Hon, dotter och måg kom hit för tre och en halv veckors semester och ut ur bilen “hoppar” en ny människa.
Hon hade fått bägge knäna opererade.
Det första år 2007 och det andra 2009.
Resultatet var häpnadsväckande.
Nu for hon runt här som en vessla.
Visserligen med käpp men det skall då tilläggas att damen är 85 år fyllda.
Rabatterna rensades, vindruvorna ansade, buskar klippta…
Gulli kan inte simma och hade, fick jag höra, innan resan aviserat att hon inte tänkte bada i Medelhavet och det kan man ju ha förståelse för.
85 år och icke simkunnig.
Det måste kännas lite läskigt, men vad tror ni händer…?
Rätt gissat, hon kunnde inte hålla sig utan gick helt sonika och köpte en badring för här skulle njutas av medelhavets svalkande vågor.
Och när man nu ända ligger i kan man ju passa på att kolla in det marina livet lite.
Baddjävlar (Observera badringen)
Snorkel på alltså!
Om inte detta är en solskenshistoria så vet inte jag.
Christina Johansson