Krönika: Tankarnas strand…

Det var nästan två år sedan.

Det som hände sig då var en omtumlande vindkantring i livet, som man av någon anledning aldrig tror kan drabba en själv, utan bara andra såsom ett utslag av det ständigt pågående självbedrägeriet.

Jag såg den aldrig komma, även om jag nu i backspegeln kan dra mig till minnes att tecknen fanns där tidigt, men av någon anledning ignorerades de och livet, ja det gick aningslöst vidare mot avgrunden.

I skydd av det som tycks oss större och fastare än oss själva söker vi vår trygghet och näring

Det sägs att vi växer som människor tack vare våra erfarenheter, och att vi aldrig får mer av livets motlut än vad vi i slutändan kan klara av.

Det må vara en sanning i sig, men det är en klen tröst när väl prövningen står på furstukvisten och knackar på dörren.

Det finns en del händelser och prövningar i livet som vi alla utsätts för förr eller senare.

Händelser som sägs höra livet till.

Skeenden vi i slutändan aldrig kan fly ifrån, trots våra ivriga försök.

Men till slut hinner livet i varje fall ikapp oss, hur fort vi än tycks springa för att söka undvika det som i slutändan ändå ligger framför oss alla, oavsett färg, form eller annan tillhörighet.

Det finns dessutom saker i våra liv som vi har så svårt att tala med vår omgivning om, än mindre förstå i våra högst privata stunder av ensamhet.

De flesta av oss frukar det flyktigt, under det att andra kan leva ett liv i ständig rädsla för att det skall drabba dem eller deras närstående.

En av dessa händelser och prövningar är det vi kallar för döden.

Jag kommer ihåg att jag för länge sedan läste följande lilla tänkvärda text, skrivet som en påminnelse om vår förgänglighet på en vägg i en tunnelbanestation i Stockholm.

“det händer att döden kommer mitt i livet och tar mått på människan. Det besöket glöms bort och livet fortsätter. Men i det tysta sys kostymen vidare.”

Efter nästan trettiofem år tillsammans lämnade hon hastigt mig, våra barn och jordelivet för att söka sig till högre rymder, varifrån jag är övertygad om att hon blickar ner på oss alla just i denna stund, och väntar i kärlek på envar av oss, tills dess att även vår tid är till ända för den här gången.

Jag är inte rädd för döden, jag är bara rädd för döendet, uttalade sig vänsterpartiledaren C-H Hermansson något år innan det var dags för honom själv att ta farväl.

Det är väl så de flesta av oss börjar tänka när vi börjar bli lite kommna till åren.

Ytterligare en tråd synes läggas till livets allt tätare varp.

Döden såsom transformation av det vi egentligen är, blir till slut till en naturlig del av livsprocessen, trots egots ivriga och högljudda protester om dess motsats.

Inom oss förlikar vi oss till slut med tanken på döden, men inte till priset av ett eventuellt långvarigt lidande för oss själva och de som står oss nära.

Min hustru hade en favoritplats på Mallorca.

Det var stranden vid Faro de Ses Salinas.

En plats på ön som för henne alltid präglades av en sällsam stillhet och påtaglig avskalad skönhet.

En plats där land, hav och himmel blev till ett

Strax nedanför den knotiga, och av väder och vind pinade, pinjeskogen fann hon lust i de mest rara örter och växter vilka heroiskt verkar trotsa naturens förgörande, men samtidigt skapande krafter.

I den på gränsen till minimalistiska kargheten fick hon inspiration till sin kreativa kraft, som hon så ofta kom att ge uttryck för i sin vardag.

Liksom pinjen vid havets kant anpassar vi oss men vi ger aldrig upp

I det lilla finns ofta skönheten

Där fann hon dagar av stillhet när havet var som en spegel för himmlavalvets ändlösa rymd, eller dagar av ifrågasättande när samma hav frustande av ilska piskade kaskader av vatten sydvart från Cabrera mot klippkantens spruckna och eroderade yta.

Jag drar mig till minnes en tänkvärd historia i sammanhanget som jag självsvåldligt byggt på lite.

Två vågor kom rullande sida vid sida över det stora havet.

De två vågorna hade hade vid den här tiden färdats lång väg tillsammans.

Det hade likt kosmiska tvillingar troget följt varandra sida vid sida under tider av både behagfull vila och njutbar stiltje, men även under tider av brottsjö, då de varit sårbara och utsatta för elementens nyckfulla kastvindar, vilka tillsynes gjorde allt för att skiljas dem åt under deras fortsatta resa.

En dag blåste det dock upp till full storm och de två vågorna växte sig stora som rytande svall med skummande vita mössor.

Efter det som syntes ha varit en oändlig resa över oceanens vidstäckta yta, kom så en dag när en landmassas hotfulla kustlinje blev synlig i horisonten.

Då utbrast den ena vågen.

Min Gud, jag kommer att krossas mot klipporna och vi båda kommer att förgås och bli till intet.

Den andra vågen svarade då med kärlekens fulla insiktsfullhet, min älskade du behöver inte oroa dig för detta.

Ja, vi kommer snart att krossas mot klipporna men vi kommer inte att förgås, vi kommer för alltid och i evighet att fortsätta att vara en del av havet.

Vi är liksom vågen i havet, – eviga

Det händer då och då att jag återvänder till stranden vid fyren för en stunds ensamhet och meditation.

Konstaterar då med nyfiket intresse att en del av strandremsan vid fyren tycks ha blivit platsen för en gigantisk kollektiv istallation i ständig förändring, där den gemensamma nämnaren synes kretsa kring eftertankens och reflektionens energi, samtidigt som dess mittpunkt är underkastad förgänglighetens kretslopp och naturbundna lag.

Tusentals stensättningar, miniraukar eller pyramider smyckar nu klipporna nedanför Es Faro de Ses Salinas.

Som statyer i miniatyr, ”man-made” med ett tydligt syfte.

Men vad betyder detta?

Vem har byggt dem och varför?

Frågorna har hopat sig och svaren länge lyst med sin frånvaro.

Stranden där tusen tankar tänkts

En av de dagar jag tog mig dit för att förlora mig i horisonten träffade jag Juan.

Han var där med sin son för att bygga en pyramid, vilken han ville tillägna sin hustru som dagen innan fött honom ytterligare ett barn.

Han berättade att han under det att han staplade en ny sten ovanpå en annan, så gick hans tankar konternuerligt till hans älskade.

För honom blev byggandet av den lilla stenrauken såsom en ritual med en långt djupare mening än just staplandet av sten.

Varje moment i hans arbete blev till en tanke till hans hustru, ett mantra vilken upprepades för varje sten som lades.

Så kom det sig att jag liksom Juan byggde min egen stenstaty, till ett mantra i fysisk form.

Mina tankar gick dit de skulle,  eftertänksamt och reflekterande en sten i taget.

Precis som Juan.

Mina 33 stenar, en för varje år….

Det slår mig plötsligt att vårt behov, sedan urhistorisk tid, att manifestera våra tankar i den fysiska världen och göra den till en plats vi kan återvända till, förmodligen har sina rötter i vårt eget ursprung som människor.

På så sätt blev jag återigen påmind om det eviga kretsloppet där allt är ett, och att födelsen och döden egentligen bara är två uttryck för samma sak, en transformation från ett tillstånd till ett annat i det som vi kallar för livet.

Konstigare än så är det inte.

När så allt går mot sitt slut kommer våra tankar fortfarande att leva kvar såsom avtryck i tiden

Mallorca är en plats på jorden för sällsamma utsikter och insikter.

Du och jag är lyckliga som får leva här på denna plats i denna vår tid.

Låt oss ta vara på det,  livet.

Fredric Cederlund

Fredric Cederlund arbetar som privat guide och event arrangör på Mallorca.

För mer information: www.outdoormallorca.com

Eller följ med och bli uppdaterad på: www.facebook.com/outdoormallorca

Krönika: Sena vårtecken

Vacker utsikt över Alcudiabukten.

Våren är tiden när erotiken slår behagfullt följe med naturens krafter.

Det är en tid när hormonerna tycks svämma över som flod i kropp och själ efter vinterns ebb och gäspande dvala.

I Palma på Born och Ramblan strosar lättklädda och avklädda.

På uteserveringarna trängs längtan och flirtande ögonkast med löften om vidare äventyr.

Hela denna omedvetet larmande och gestikulerande parad av signaler och poser handlar ju egentligen bara om en av naturens mest exploaterade beteenden, nedärvd sedan tidens början.

Nämligen vår vilja till reproduktion.

Reproduktion, – vilket fullständigt hundraprocentigt tråkord för någonting så spännande och lustfyllt som en av vårens mest livsbejakande ritualer.

Med detta kanslimarinerade språkbruk blev plötsligt våren degraderad till brun gabardinkostym och vita tubsockor i sandaler.

Den blev i ett slag både håg- och charmlös utan vare sig erektion eller galande bifall.

Reproduktion låter mer som en unken rubrik i en socialpolitisk avhandling från 70-talet, än alla gnistrande och sprakande livsandar som så här års väcks till liv på vår paradisö mitt i havet.

Utsikt över Alcudiabukten.

Kanske i senaste laget att skriva en vårkrönika nu när temperaturen börjar skvallra om att försommaren lite försynt börjar banka på dörren.

Trots detta finns det små skygga vårtecken vilka dröja sig kvar i det längsta.

Dessa flämtande bloss av vårlig yra har oansenliga namn såsom Ophrys Balearica och Testudo Iberia eller t.hermaii om man nu skall vara riktigt noga.

Är det något jag har lärt mig under mina snart 10 år som guide på Mallorca så är det just det att det är bakom det till synes oansenliga, som det stora äventyret verkligen döljer sig. Ophrys och Testudokan tjäna som goda bevis för detta.

Almanackan anger att det är i slutet av April.

Luften är krispig och varm som en nystruken skjorta och markens nyväckta dofter fyller sinnet med hoppfullhet.

Så här års är det alltid så vackert att vandra med lite havskontakt.

Medelhavet får just vid den här tiden på året den där lite speciella blågröna färgen, vilken osökt för tankarna till några av Renoirs mest berömda verk.

Vandringen denna dag utgår från trakterna kring Arta och tar sig via Monestario de Betlem med hissnande utsikter utöver Alcudiabukten ner mot slutmålet i den ganska charmlösa byn Son Serra dit jag anländer sent på eftermiddagen.

Utsikt ut över Alcudiabukten med Tramuntana i fonden

I skyddande halvskugga under ett utskjutande klippblock och vänd mot havet står hon.

En rar orkide med viljan att bli sedd och förförd med samma klassiska knep vilka naturen har använt sig av under miljontals år.

Hon är en solitär skönhet i väntan. Man skulle kunna säga att hon rent av är en naturlig skönhet utan något behov av ansträngd prålighet.

Hon är balanserat sval och inbjudande med ett kroppsspråk som förföriskt signalerar, kom jag är redo.

Hela blomman är en detaljrikt skräddad paradisskrud i sammet och siden.

Mönstret på hennes hängande läpp liknar en insekt.

Ett sensuellt ”raff-set” med syfte att locka till sig en förbipasserande och parningssugen bevingad prins, som i tron att det är hans drömprinsessa låter sig uppbjudas till dans på  den inbjudande läppen.

På det sättet pollineras orkiden och uppnår sitt syfte och mål, att reproducera sig.

Leken mellan bi och blomma är över i ett ögonblick. Parningsdräkten har uppfyllt sitt syfte och spricker sorglöst i sömmarna.

Sakta  läger hon sig ned – döende efter fullgjort uppdrag.

Döden är dock skenbar.

Den är egentligen bara en vila tills dess att naturen har tillryggalagt ytterligare ett varv.

Nästa April kommer hon att stå där igen i halvskuggan under klippblocket och förföriskt locka aningslösa förbipasserande med sina oemotståndliga attribut.

Ophrys Balearica

Väl framkommen vid torrenten vilken skär djupt in i landskapet straxt utanför Son Serra stöter jag helt plötsligt på mitt andra vårtecken.

En sköldpaddshona med det attraherande namnet testudo iberia.

Hon ligger helt stilla bredvid den lilla grop hon just grävt ut.

Där skall hon i skydd av mörkret under nattens första timmar lägga sina ägg.

För sköldpaddan handlar det om att lägga sina ägg vid en tid på dygnet när inte vakande ögon från skyn som t.ex. korpar kan se var och när hon ”värper”.

Efter fullgjort uppdrag sopar hon sakta och försiktigt igen äggropen med sand och småsten, varefter hon avviker så sakteliga från skådeplatsen utan att bli upptäckt.

Hennes runda svarta ögon återspeglar en fridfull klokskap.

Hela hennes väsen vittnar om visheten i att leva ett liv i sakta mak.

Med hasplåt på magen och torpartak på ryggen blickar hon förnöjsamt in i framtiden och låter sig förmodligen inte beröras nämnvärt av allt det larm som omger oss människor till vardags.

Jag glömmer aldrig hennes blida ögon.

Trädens långa skuggor anger att eftermiddagen är långt gången och det slår mig samtidigt att  naturen har sin egen inbyggda klocka.

Hennes beteende har liksom orkidens varit detsamma sedan begynnelsen.

Miljontals år har utmejslat ett livsmönster som vare sig Gud eller människan kan ändra på.

Även för henne handlar det om en av livets stora förutsättningar, reproduktion och återfödelse.

Testudo Iberia.

Fredric Cederlund

Fredric Cederlund arbetar som privat guide och event arrangör på Mallorca.

För mer information: www.outdoormallorca.com

Eller följ med och bli uppdaterad på: www.facebook.com/outdoormallorca

Krönika: Vårtecken på ön mitt i havet…

Blommande mandelträd (prunus dulcis)

Våren på Mallorca är en fantastisk tid.

När den börjar och när den slutar ligger helt och hållet i betraktarens eget öga.

Det enda man kan vara riktigt säker på att den inte är lik någon annan vår någon annanstans.

Vissa säger att på Mallorca brukar vinterna vara max tre veckor eller så i Januari.

Denna luftiga och aningen diffusa tidsangivelse brukar få vintertrötta svenskar på tillfälligt mallorcabesök att få något glansigt i ögonen.

För egen del har jag bestämt att våren startar när mandelträden börjar blomma på bar kvist i skiftet Januari – Februari.

Finns det något ljuvligare än när det mallorkinska landskapet badar i sin vitrosa skrud.

För de kunder som jag vandrar med under tidig vår, då mandelträdet är klätt till pånyttfödelse, brukar jag berätta följande lilla berättelse.

Historien som den berättats för mig har förmodligen sina ursprungliga rötter i någon mallorkinsk godnattsaga från en svunnen tid.

”Det var en gång en mallorkinsk markis som blev förälskad, och senare gifte sig med en rysk prinsessa.

Boendet på Mallorca gjorde dock den ryska prinsessan djupt deprimerad, då hon saknade sitt hemlands vita vintrar.

En dag sa hon till sin älskade make att hon inte stod ut längre, då saknaden efter ryska vinterns vita mjuka täcke var outhärdlig.

Hon ville flytta tillbaka till Ryssland

Markisen blev bedrövad men fick snart därpå en idé, för han inte ville för allt i världen inte förlora sin vackra prinsessa.

Han frågade henne om hon kunde tänka sig att överväga sina tankar på att överge honom och Mallorca om han lovade att trädens grenar i slottsparken under nästa vinter skulle lysa vita.

Dessutom lovade han henne också att marken utanför hennes sovrumsfönster, en morgon under kommande senvinter, skulle vara klätt i ett vitt täcke.

Skulle hon då kunna tänka sig att stanna kvar på Mallorca?

På denna fråga svarade hon ja, då hon mer än allt egentligen ville leva nära sin man, den ståtlige mallorkinske markisen.

Markisen skyndade då iväg för att tala med sin trädgårdsmästare.

Han beordrade honom att resa land och rike kring för att finna ett träd som blommade på bar kvist med slösande mängder av vita blommor, och som sedan släppte sina blomblad mer eller mindre samtidigt, vilket skulle ge betraktaren en känsla av snöflingor vilka likt änglavingar föll till marken.

Trädgårdsmästaren packade sin ränsel och begav sig iväg, undrande hur detta skulle sluta.

Han reste genom många främmande länder för att söka efter det träd som han heligt och dyrt lovat markisen att han skulle finna och ta med sig tillbaka till Mallorca.

Mandelblom, ett säkert vårtecken på Mallorca

En lång tid och många äventyr senare återvände trädgårdsmästaren till Mallorca med ett träd som han var säker på skulle uppfylla markisens alla önskemål och förhoppningsvis också skulle få prinsessan att stanna kvar på Mallorca.

Träden som trädgårdsmästaren tagit med sig tillbaka till Mallorca lät markisen plantera i mängd på sina ägor.

Trädgårdsmästaren hade berättat att trädet kallades för mandelträd i det avlägsna land där han hade funnit det.

Precis som trädgårdsmästaren hade berättat och markisen också hade önskat, så blommade det något spretiga trädet med vita blommor på bar kvist i slutet av vintern, och fällde sina blomblad samtidigt, varpå marken blev täckt av vita flingor.

På så sätt kom mandelträdet till Mallorca och på så sätt kom det sig att den ryska prinsessan blev glad och lycklig och hastigt glömde sin bardoms vita vintrar.

Detta var också orsaken till att den mallorkinske markisen och den ryska prinsessan sedan kunde leva lyckliga tillsammans under resten av sina dagar i sitt slott på Mallorca.”

Missa inte nästa artikel där skall jag berätta om några väldigt vackra vårvandringar på nordöstra delen av ön, där vi kommer i kontakt med sällsynta orkideer och sävliga sköldpaddor.

Sviten av vårkrönikor kommer sedan att avslutas med en berättelse om apelsinblommor i Sollerdalen och Igelkotten Kurre som lite vårtrött tittar fram efter vinterdvalan.

Fredric Cederlund

Fredric Cederlund arbetar som privat guide och event arrangör på Mallorca.

För mer information: www.outdoormallorca.com

Eller följ med och bli uppdaterad på: www.facebook.com/outdoormallorca

Krönika: Santa Maria – en söndag morgon

Spargris eller askkopp, keramik för alla behov

En klassisk mallorkinsk marknad kan uppfattas som ett pågående drama där du är både iaktagare och rollinnehavare.

Här trängs bondfångeri och lösnummerförsäljning med kvalitet och sunt förnuft.

Här dansar shoppingångesten flamenco med plånboken under det att ens inre röst viskar förföriska löften i örat om att”det kan vara bra att ha” eller vaför inte ”kan säkert komma till användning, -nå’n gång framöver”.

Denna typ av handelsplats är inget för den aningslöse eller hjärtsvage.

D.v.s. om målet är att fylla shoppingkorgen och samtidigt hålla i plånboken.

Här gäller det att vara alert och med på noterna.

Aldrig har begreppet ”fånga fågeln i flykten” kännts mer adekvat.

Handlandets ritual på en riktig marknad är mångfacetterat och innehållsrikt.

För den oinvigde kan den ibland te sig, om inte obegripligt, så i varje fall onödigt komplicerad och högst omständigt.

Livet är en teater sjöng Magnus Uggla 1976.

Inget citat kunde passa bättre för att här beskriva den aktuella scenen vilken sannolikt präglas av en del latinsk passion två delar judisk knipslughet och en nypa arabiskt schackrande.

Det sistnämnda mer för dramats egen skull än av något annat skäl.

Ekologisk odlade frukt och grönsaker följer årstiderna

Scenen föregås hursomhelst av sedvanliga armviftningar och ohöljda prutningsförsök.

”3,25 för ett salladshuvud, är ni från vettet senora. Jag bjuder er 50 centimos annars blir det ingen affär”

Efter frustande verbala piruetter och teatraliskt mummel levereras en sedvanlig beskrivning av rådande dyrtider.

Detta följs av en tårdrypande historia om familjens bekymmer med den slösaktiga äkta mannen på sofflocket.

När senoran tvingas hämta andan och historien med ens tappar fart, enas köpare och säljare slutligen om 1 ynka euro för grönsaken.

I det att kunden beger sig vidare upprepas historien med samma energi då en ny kund vill förhöra sig om de högt prissatta morötterna.

Jag stannar till och låter mig förföras av doften från nygrillad kyckling, oliver, ost och hemstoppad sobrasada.

I mina öron susar främmande språk, blandat med lokala påståenden om varors förträfflighet och sällsynt låga pris.

Ögonen fylls av form och färg från grönsaksgatans slösande mångfald. Höns, kalkoner och kaniner söker ny hemvist.

En del av dessa aningslösa husdjur har grytan på spisen som nästa destination, medan andra kommer att njuta av ett gott liv i någons trädgård bland apelsin och mandelträd.

På marknaden i Santa Maria hittar du även ekologiska kryddor

Det finns en berusande känsla av flyktighet i luften.

Allt är här och nu.

Det är som om vare sig gårdag eller morgondag alls existerat eller heller kommer att existera.

Det slår mig plötsligt att min inre upplevelse mycket väl skulle ha kunnat tjänat som en passande uppslag för surrealisten Salvador Dali till någon av hans mer detaljrika alster med passande Jungianska undertoner.

Det är Söndag morgon och jag befinner mig på marknaden i Santa Maria.

Denna morgontidiga marknad kan kännas som ett uppfriskande ”bungy jump”, ett  morgondopp för kropp och själ.

För den oinitierade kan dock denna plats av krämare och knallar te sig som ett skrikig opera med smärtsamma övertoner.

Kulturell mångfald och billig konfektion i grälla färger manar till överkonsumtion.

Kinesiska kopior på kända varumärken från fina gatan delar utrymme med laxrosa damunderkläder i rediga storlekar.

Unga bröder från Nordafrika erbjuder ljud och bild i piratformat på hastigt utvikta lakan.

Lika hastigt kan dessa underhållningspirater försvinna runt hörnet om polisen påstås vara på ingång.

Biel, en av de ledande personerna på Mallorca när det gäller ekologiska grönsaker

Idag är dock mitt ärende till marknaden i Santa Maria tvåfalt.

Jag skall dels inhandla lite grönsaker från min vän Biel vilken säljer de allra läckraste varor från sitt stånd i den ekologiska delen.

Just den ekologiska delen av marknaden är intressant.

Det är inte bara av skälet att naturligt framtagna matvaror tilltalar mig, det är också det faktum att denna del av marknaden växer i storlek och antalet kunder som söker sig hit stiger i antal från månad till månad.

Summan av kardemumman innebär att fler kunder ger allt större och varierat utbud vilket i sin tur drar till sig än mer kunder.

Katten på råttan och råttan på repet … stod det visst i en av min barndoms godnattsagor.

Nöjda kunder i Biels stånd

Är det så att vi konsumenter är trötta på att bli förda bakom ljuset av de stora livsmedelssyndikaten som i megaformat förser oss med vårt dagliga bröd.

Är det inte fusk med djurfodret i Tyskland, industrifärgade paprikor i Spanien, falsk tryffel i Frankrike så är det svin & fågelinfluensa, galna kosjukan, klonade får & grisar för att i sammanhanget inte också nämna genetiskt modifierat utsäde och hormon & antibiotikastinna fjäderfän.

Är det helt enkelt så att vi konsumenter har fått nog. Om det starkt stigande ekologiska utbudet på Mallorca är en värdemätare på detta så verkar det vara så.

Höns och kaniner hos Juan

Jag har en frände till på marknaden.

Marknadsveteranen Juan från Portol.

Han tillsammans med sin bror Ramon erbjuder ett rikt sortiment av levande djur.

Idag står tio nya svarta värphöns och fem slaktkycklingar med artnamnet Kabir på min köplista.

I en kommande artikel skall jag berätta mer om en ekologisk hönsgård med utsikt i Fornalutx.

Fredric Cederlund

—-

Fredric Cederlund arbetar som privat guide och event arrangör på Mallorca.

För mer information: www.outdoormallorca.com

Eller följ med och bli uppdaterad på: www.facebook.com/outdoormallorca

Ny krönikör – Fredric Cederlund

Ny krönikör – Fredric Cederlund

Mallorcanytt.com är mötesplatsen för alla oss som älskar Mallorca!

Vi har precis lanserat vårt Mallorca Forum, som vi hoppas mycket på.

Vi vill även erbjuda er läsare intressanta artiklar, nyheter och krönikor.

Till vår stora glädje kan vi idag presentera vår andra krönikör – Fredric Cederlund.

Vi passade på att ställa några frågor till Fredric om vad han gör här på ön och vad som kommer att dyka upp i hans krönikor.

Kan du berätta lite om dig själv och vad du gör på Mallorca?

“Att ”Leva i takt med Livet” är ett av mina mer precist formulerade mantra, vilket allt som oftast pockar på uppmärksamhet.”

“På Mallorca och i dess bergskedja Sierra Tramuntana har jag sedan 15 år tillbaka funnit, inte bara min plats på jorden, utan också en plattform för själen vilket kan vara nog så viktigt om man är på jakt efter metronomen i livet.”

“Jag heter Fredric Cederlund och arbetar främst som personlig guide på Mallorca med huvudsaklig inrikting på bergsvandringar i de mallorkinska bergen och kulturvandringar i Palma.”

“Ett och annat annorlunda havsäventyr kan också stå på menyn för den som önskar segla, djuphavsfiska eller se Medelhavet några meter under ytan.”

Vad kommer du att skriva om i dina krönikor?

“Som ny krönikör på Mallorcanytt.com avser jag att ge läsarna en och annan historia eller skröna med bäring på naturen  på ”ön mitt i havet”.”

“I detta avseende är Mallorca en ymnig skattkista att ösa ur.”

“Med tiden har jag dessutom funnit att det oftast är i de små detaljerna som de bästa historierna gömmer sig.”

“Det är dessa små juveler som jag nu med glädje kommer att dela med mig av.”

“Vissa kan säkert komma locka till skratt medan andra (kan hända) kommer att kännas provocerande.”

“Då jag även tidvis arbetar med andra ting kan det också bli artiklar om papegojuppfödning eller organsikt odlade kycklingar, kaniner, fisk och grönsaker.”

“Det finns mycket kul och lite udda företeelser på Mallorca, mer än väl värda en kolumn eller två.”

“Tillhör du dom som vill upptäcka Mallorca något vid sidan av turistbrochyrernas kolorerade utbud så är du mer än välkommern att höra av dig.

“Besök gärna min hemsida Outdoor Mallorca för mer information om min verksamhet på ön.”

Vi välkomnar Fredric och ser fram emot hans första krönika.

——

Vill du också vara med och skapa mötesplatsen för alla oss som älskar Mallorca?

Hör i så fall av dig till Mallorcanytt.com.

Kanske kan vi hitta en samarbetsform till gagn för båda parter.