Kommunikationsproblem
Telefon och internet på Mallorca har varit ett kapitel för sej själv.
Här kommer en sammanfattning av min erfarenhet.
Låt er inte nedslås.
Jag har ingen aning om detta är representativt, men det är i vilket fall som helst både roande och frustrerande.
De första åren efter det att vi köpt huset var vi här kanske 3 – 4 gånger per år.
Kontakten med Sverige skedde via fasta telefonkiosker i närheten, alternativt via mobilen med svenska kort.
Internetuppkopplingar fick ske via internetkaffeer.
Måste säga att jag på sätt och vis saknar den tiden för visst var det trevligt att slå sej ner med en kopp kaffe och lite offentligt så där betala sina räkningar, surfa runt, maila och känna sej uppdaterad.
Jodå, jag behärskar det nya tekniken!
Efter ett tag började vi försöka med mobil uppkoppling via nå´t som kallas GPRs men det fungerade bara inte.
Gick alldeles för sakta även om du var på semester och hade all tid i världen.
Det fasta telefonkiosken i vår by försvann på något mystiskt sätt och vid den här tidpunkten hade vi begripit att det var smartare att införskaffa ett Spanskt kontantkort.
Släkt och vänner hemma fick stränga order att inte ringa på den “svenska mobilen” utom i nödfall, för det blev så himla dyrt, utan vi ringer upp istället.
Det fungerade hyfsat.
Problemet var att kortet måste laddas var 6:de månad annars avslutades abbonnemanget.
Nu har vi en jättehygglig tobakshandlare i vår by.
När vi åkte till Sverige lämnade vi ett antal Pesetas, senare Euro till honom och han såg till (var enda gång faktiskt) att det fungerade.
Så småningom började vi kännde vi oss mogna för ett fast abonnemang.
Telefonica skulle få förtroendet att bli vår leverantör.
Deras annonser såg man ju lite överallt, ungefär som Telia hemma i Sverige. Det blir nog bra.
Vi beställde ett abonnemang, åkte till Sverige och döm om vår förvåning (läs chock) nästa gång vi kom hit.
….alldeles till vänster om lyktstolpen.
En helt jäkla osannolik skapelse på en bra bit över 8 m befann sej på innsidan av vår mur.
Detta är inte sant.
Dom måste alltså kommit med en kranbil, lyft stolpen över muren, haft med sej en jordborr och borrat sej ner en bra bit i marken, missat ingående elledning med c:a 3 cm och cementerat fast fanskapet.
Och hur kommer man nu på denna käcka ide?
Varför inte bara dra en bit telefonledning från en redan befintlig stolpe knappt 10 met bort och till vår skorsten?
Varför allt detta besvär?
Saken måste undersökas…
Gissa vad vi får för förklaring….
Jo!…”Vi, Telefonica alltså, kan inte dra ledningen från befintlig telefonstolpe och till er skorsten för då kommer ledningen att passera över er grannes luftrum, alltså över hans uteplats och det är PRIVATE PROPERTY”.
Jo jag tackar jag.
Internet då?
Biblioteket nere i by tillhandahåller internet för den nätta summan av 1 euro per gång oavsett tid, och det har vi med glädje utnyttjat.
Man surfar och kan prata med bibliotekstjejen under tiden som lite äldre spanjorskor sitter och löser korsord bredvid.
Under en kortare tid åkte vi runt med bilen och en laptop i knät och letade oskyddade uppkopplingar men hur kul är det i längden!?!
Efter ett tag beställdes dock ett modem och det levererades faktiskt innom rimlig tid direkt till ytterdörren.
Problemet var bara hastigheten.
Knappt 56 kb och det är ju svårt att acceptera, i alla fall om man kommer ifrån Sverige där vi har ett väl utvecklat nät.
Puh….
Vid ett av många besök på IKEA utanför Palma tecknade vi deras abbonnemang för dom påstod sej kunna leverera upp till 3 MB men då vägrade helt sonika Telefonica dem/andra operatörer att använda sej av deras nät (undrar faktiskt om man inte kunnat dra Telefonica inför EU domstolen för otillbörlig monopol eller nå´t).
Vi köpte ett Vodafone 3G abbonnemang med då visade det sej att själva 3G masten står för långt bort så signalen når inte fram.
Drömmen vore ju om Telefonica eller nå´n annan äntligen ville sätta upp en station lite närmare oss så vi kom upp i en acceptabel hastighet, vi befinner oss ju trots allt på 2000-talet.
Kanske om man kunnde samla ett antal företagare och göra en gemensam aktion men nu börjar det genast bli krångligare.
Så, här står vi alltså fortfarande med vårt modem.
Dock har hastigheten kommit upp i sina modiga 1,4 MB så “en ska väl inte klaga eller?”.
Finalmente……
Telefonstolpen däremot har vi fått nog utav.
Vi frågade våra grannar, dom skrattade mest och tyckte att visst kunnde vår teleledning passera “deras luftrum”.
Så vi hyrde helt sonika in en lokal lastbil med förare och efter att själva flyttat ledningen till skorstenen lyftes den helt enkelt bort och förvaras numera liggandes på sidan av tomten utifall att Telefonica skulle vilja ha den tillbaks.
Det är ju trots allt deras.
Jodå.. man får fajtas för sina rättigheter i vårt kommunikationssamhälle och Telefonica skulle jag kunna påstå är ett synnerligen stort, trögt och stelbent företag att ha kontakt med.
Mañana, mañana…
Christina Johansson
