”Jag bjuder på söt nektar”
Skönheter och naturens bluffmakare.
Orkidéer på Mallorca, javisst, de finns i snart sagt alla blomsteraffärer.
När man talar om orkidéer tänker nog de flesta på utbudet i blomsteraffärerna.
Men det finns också vildväxande orkidéer ute i naturen både i Sverige och här på Mallorca, om än inte lika iögonenfallande som de man finner i handeln.
Faktiskt, ett av de bästa områdena på Mallorca för att lära känna öns orkidéflora är skogen runt slottet Bellver.
Här kan man träffa på de allra flesta av de vanligaste orkidéarterna på Mallorcas slättland.
Ytterligare några kan man hitta uppe i bergen, bland dem finns flera av arterna också i Sverige.
Blomningen av de tidigaste orkidéerna har redan kommit i gång, men högblomningen är i skiftet mars-april då det är svårt att undvika att se dem under en promenad på stigarna runt slottet.
Den sista arten att blomma där är salepsroten, som man kan se i blom under april fram till slutet på maj när försommartorkan sätter in.
Denna är den enda arten i skogen som man också kan träffa på sällsynt i Sverige, på Öland och Gotland.
Den finns snart sagt överallt i skogspartierna närmast slottet, och jag tar den som ett första exempel på orkidéernas specialitet: lurendrejeri!
För att föröka sig måste ju de flesta växter samarbeta med insekter.
Insekterna överför pollen, de manliga könscellerna, till honorganen på en annan blomma, som därmed befruktas och kan bilda frön för nästa generation.
Som ”tack för hjälpen” får insekten, kanske ett bi, en belöning i form av överskottspollen eller nektar, en sockerlösning.
Både pollen och nektar tjänar som föda för insekten eller dess avkomma i boet, kanske bikupan.
”Visst är jag väl en insekt?”
Insekterna lockas till blommorna av deras lysande färger, men också av vissa strukturer på blomman; bland dessa förekomsten av en så kallad sporre, en ”tub” från blombasen som innehåller nektarlösningen, d.v.s. belöningen.
Salepsroten har, förutom lysande rosa blomfärg, en lång sporre som den skyltar med.
Alltså, här måste det finnas ett stort nektarförråd.
Men nej, detta är många orkidéers bluff: flera av arterna med sporre har ingen nektar att bjuda på!
Sporren på dessa är ett rent lurendrejeri för att locka till sig insekter.
Men varför bildar de ingen nektar när de en gång bildat en sporre?
Jo, förklaringen är enkel.
Salepsroten, och flera andra av arterna med sporre, förutom att vara bluffmakare är också snåljåpar, det kostar resurser att bilda nektar, och eftersom det räcker med att skylta med en sporre för att locka insekterna, varför då slösa resurser på att tillverka nektar?
De mest sofistikerade bluffmakarna är dock mycket mera avancerade i sitt lurendrejeri än sapepsroten.
Experterna finner man bland en grupp arter som kallas flugblomster.
Dessa finns representerade i Bellverskogen med åtta arter, och en art finns i Sydsverige.
Namnet flugblomster har de fått för att de liknar insekter.
Faktiskt, varje flugblomsterart har specialicerat sig på att efterlikna en, eller en mycket begränsad grupp av insekter, vanligen någon av de många biarterna.
Imitationen är ytterligt sofistikerad och många arter har till och med bildat uppfransade blomblad som efterliknar behåringen på ”insektspartnern”.
Men inte nog med detta, de sänder också ut en doft liknande den som honan av insekten utsänder för att attrahera hanarna.
Därigenom låtsas de vara insektshonor beredda på att para sig.
Men bluffen har gått ytterligare ett steg. Hos insekterna utvecklas hanarna oftast en liten tid före honorna för att tillförsäkra sig att det finns tillräckligt med hanar för parningen.
Detta har flugblomstren också utnyttjat, och har sett till att utvecklas en liten tid innan insektshonorna för att få ”monopol” på insektshannarna.
Om man sätter sig i ett solbelyst område med många flugblomster kan man med lite tur se ”hormonstinna” bihannar flyga från blomma till blomma i desperata försöka att kopulera blommorna.
”Så har jag lurat Dig!”
Hos de flesta orkidéer ligger inte pollenkornen separat som ett mjöl, utan är samlade i små säckar vars bas har en klibbig skiva som fäster sig på insekten och som sedan säkert kan transporteras.
I områden med mycket flugblomster kan man se bin med flera av dessa säckar, liknande små utropstecken, fästa på insektskroppen.
Varför har nu flugblomstren utvecklat detta sofistikerade lurendrejeri?
Jo, givetvis, som i fallet med salepsroten lockar de till sig insekterna för att de skall lämna sitt pollen på deras kroppar och fungera som transportörer av könscellerna från blomma till blomma.
Nu finns det också en risk med denna extrema specialisering på att härma en enda insektsart – eller en liten artgrupp.
Om insekten skulle försvinna från ett område försvinner också ”dess orkidéart” i brist på pollentransportör, vilket kan tas som ett varnande exempel på oväntade konsekvenser med att våldföra sig på miljön.
I skogspartierna runt slottet Bellver finns 17 olika orkidéarter vilka, förutom mindre än en handfull arter, representerar hela floran av de vanligaste arterna utanför Mallorcas bergsområden.
Men orkideer hittar man snart sagt överallt på Mallorca utanför den uppodlade marken.
Efter denna lilla krönika om den fascinerande värld som omger oss, men som de flesta är omedvetna om, kan det väl vara värt att ta en extra titt på vad som växer runt din strövstig nu när orkidéblomningen snart tar sin början.
Sven Jonasson
—
Vill Du veta mera om Bellvers och Mallorcas orkidéer kan Du leta i bokhandlar och kiosker efter Svens nyutkomna bok: ”Orquídeas del bosque de Bellver, Mallorca”.
Eller om Du föredrar engelsk version: ”Orchids of the Bellver Forest, Majorica” (Editorial coordination: Baltar).
Den finns också till påseende i Svenska kyrkans bibliotek.